The Vasa workbench rebuilt

The almost finished workbench of the Vasa model are set up in our improvised workshop in Mariestad. Photo: Roald Renmælmo

Vasa is a Swedish warship built 1626-1628. The ship sank after sailing about 1300 meters into her maiden voyage on 10. August 1628. The ship was salvaged in 1961 and its museum are today one of Swedens most popular tourist attractions. Among the extensive amount of relative well preserved artifacts are a Joiners workbench. Tomas and I have examined the original bench at the Vasa Museum and have had support from Fred Hocker and Evelyn Ansel at the museum. The bench is made of oak and some of the parts have been nailed with iron nails. Theese have corroded away during the 333 years on the seabed. There are traces after a bench hook close to the left front leg. There are also a lot of holes in the bench top and the legs. We have interpreted theese as holes for holdfasts. There are also a sliding deadman with holes of the same dimension. There are some traces after nails that would have fixed a crochet left of the left leg. A crochet have not been found yet.

There are some joiners tools from the wreck. Some of the interiour panels of the cabins where still unfinished when the ship sank. We think that the workbench is a Joiners bench and have been used by one or more Joiners making panels and doors for the ship. The bench are 3,3 meters long, 72,3 centimeters (28½») high and the benchtop 35,8 centimeters (14″) wide. We have made ours about 75 centimeters high after we have discussed how erosion might have made the original bench a bit lower. The average body length of the Joiners in 1628 would also have been slightly less than today. I have made a picture gallery of the last part of the work on our bench. Tomas has also made a similar bench that he has posted about. Click on the miniature pictures to display text and higher resolutions.

I am using a Norwegian blacksmith made Twisted Shell Auger to make holes for the forged nails. Photo: Roald Renmælmo

In the front of the bench we countersunk the nails with a knife. Photo: Roald Renmælmo

I am hammering the nails. The nails are long enaugh to go trough the tenon. Photo: Roald Renmælmo

The nails are hammered so that the heads are below the surface of the front of the bench. Photo: Roald Renmælmo

We have ordered several different Augers for boring out the 1″ holes in the benchtop and the legs. From the left: A Shell Auger made by Bertil Parmsten, A Twisted Shell Auger made by Johannes H. Fosse, A Twisted Shell Auger made by Julius Petterson and a Twisted Shell Auger made by Patrick Jarefjäll. The last one has a smaller diamter and was used to predrill the holes. Photo: Roald Renmælmo

Tomas uses the Twisted Shell Auger made by Johannes H. Fosse. The Norwegian name for this Auger is «navar». Photo: Roald Renmælmo

The Shell Auger made by Bertil Parmsten where easy to use and made clean holes. Photo: Roald Renmælmo

Tomas are using the «navar» on the holes in one of the legs. Photo: Roald Renmælmo

Tomas are using the «navar», the Twisted Shell Auger. The «navar» has a conical cutting part and are very effective. I make a relative clean cut on both sides. Photo: Roald Renmælmo

Tomas are using our new workbench for the first time when he is rippsawing a strip for holding the sliding deadman in place. The hight of the bench feels right for this kind of work. Photo: Roald Renmælmo

I am flattening the benchtop with my «okshøvel». Photo: Tomas Karlsson

The workbench are going to be on display on «Bygningsvernkongressen» in Oslo in the beginning of September. Later we will use the bench and our workshop in Mariestad to do projects on historical joinery. I have some photos of details of the bench and I have made a small gallery of this.

The almost finished workbench of the Vasa model are set up in our improvised workshop in Mariestad. Photo: Roald Renmælmo

The bench almost finished. Photo: Roald Renmælmo

The holes for holdfasts in the benchtop are in the same places as on the original bench. Photo: Roald Renmælmo

The short strechers on the legs are rabbeted and fastened with forged nails. The long strechers are joined and pegged. Photo: Roald Renmælmo

The sliding deadman are resting on the stretcher which are rebated. Photo: Roald Renmælmo

The bench hook are made after the traces in the bench and the dimension of the hole in the benchtop. It is made by the blacksmith Mattias Helje. Photo: Roald Renmælmo

The top end of the sliding deadman are fixed by a strip. We have screwed the strip to the benchtop but are going to replace the screws with small forged nails. Photo: Roald Renmælmo

Here we are testing the holes for the holdfasts in the left leg and the sliding deadman. The holdfasts are made by Mattias Helje. Photo: Roald Renmælmo

Holdfast made by the blacksmith Mattias Helje. It is made after an original that we have found in the south of Sweden. Photo: Roald Renmælmo

Hardware for the bench made by Mattias Helje. The nails are for the legs, strechers and for the crochet that we are going to make. Photo: Roald Renmælmo

We have done extensive research about this workbench and have posted our work on the blog. We have made categories about this: https://hyvelbenk.wordpress.com/category/snikring-av-hovelbenk/tomas-og-roald-snikrar-hovelbenk-i-mariestad/ and: https://hyvelbenk.wordpress.com/category/snikring-av-hovelbenk/tomas-snikrar-hovelbenk-modell-vasaskipet/ Most of the posts are written in Norwegian or Swedish, but a few posts are written in English. If you have any questions about the workbench from Vasa you are free to comment in English. We will try to ansver.

Bänken i Stigtomta

Nu är bänken som  jag tillverkar hemma i Stigtomta så gott som klar. Den är tillverkad med den bänk som hittades i samband med Vasaskeppets bärgning som förlaga. Bänken användes, enligt forskningschefen Fred Hocker på Vasamuseet, vid inredningsarbeten i  skeppet. «Vasabänken» är från första delen av 1600-talet, tillverkad före 1628 då skeppet sjönk. Det återstår en  sista finjustering  med att rikta upp bänkskivan. Sedan ekplankan till skivan kommit in i verkstaden har den slagit sig. När jag tog in den i december 2014 var fuktkvoten 15% på ytan och förmodligen högre inne i plankan. Nu har fuktkvoten sjunkit till 13 % på ytan och fuktkvoten inne i skivan är antagligen högre än 15%. Fram till idag har jag förvarat bänken i ett rum som hålls frostfritt under den kalla årstiden. Temperaturen överstiger sällan sex plusgrader. Bänkverkstad dit jag flyttat bänken  värms upp till ca 13 grader under den kalla årstiden. Under sommaren blir det periodvis varmare, men den relativa fuktigheten är hög. Det betyder att uttorkningen av materialet blir skonsamt både nu under sommartid och även under den tid när jag värmer upp verkstaden. Jag bedömer det därmed som att skivan inte kommer slå sig så mycket mer. Hur den fortsatta torkningen kommer att fortskrida och påverka skivan kan jag inte med säkerhet bedöma nu,  det får framtiden utvisa.

Nästa steg blir att prova bänken i. Vad jag ska börja med att tillverka har jag ännu inte bestämt, men inna dess ska jag prova olika sätt att sätta fast arbetsstycken vid sågning och hyvling.

Bänken på sin plats i verkstaden. Jag kommer att ordna om verktygsförvaringen så att den anpassas till arbetet på bänken. Foto: Tomas Karlsson

I det översta hålet passar det med ett ca 4″ brett arbetsstycke uppsatt på högkant. Foto: Tomas Karlsson

«Hyvelhake» smidd av Mattias Helje. Foto: Tomas Karlsson

 

Montering av bänken i Stigtomta

Bänken är klar att sättas ihop. Den längsgående underslåns tappar var låst med pinnar i originalbänken och benens tappar med spikar. Att låsa tapparna med pinnar, ”att pinna ihop”, är ett uttryck som J M Bong använder i Byggnadssnickaren på landet (1883).

Pinnad sammansättning i vänster framben och underslå. Foto: Roald Renmælmo

Hålen borrades med en «modern borrsväng» med ett 3/4″ spiralborr. I verktygsfynden från Vasaskeppet fanns en borrsväng. Borret saknades, men det är troligt att det var någon typ av skedborr som användes. Foto: Tomas Karlsson

 

Verktygsfynd från Vasaskeppet. Foto: Roald Renmælmo

Tvärslå i höger benpar. Den är numer fäst med skruvar men har tidigare varit spikad. Foto: Roald Renmælmo

Tvärslån spikades fast med 3″ smidda spikar. Det var nödvändigt att förborra, dels för att undvika att virket sprack och dels för att jag inte kunde slå ned spiken i den torra eken utan ett den kröktes.Foto: Tomas Karlsson

I frambenen gjorde jag en försänkning innan spiken slogs i för att få ned skallen under ytan. Spikarna som användes var 4″ långa, skallen är kraftig och skulle vid indrivningen riskera att spräcka virket vid tapphålet om inte försänkningen gjordes. På bänkens framsida ska arbetsstycken fästas med bänkhållare och därför behöver ytan vara slät. Foto: Tomas Karlsson

Vänster bakbens möte mot skivan. Benet sticker ut något från skivans kant och är fasad in mot kanten. Foto: Roald Renmælmo

Höger bakben. Spikarna slogs i utan försänkning för spikskallen. Foto: Tomas Karlsson

 

Källor

J M Bong Byggnadssnickaren på landet (1883).

Høvelbenken i Mariestad er på føtene

Tomas tappar ut for tappen til framfot. Tappen er i full breidde og er ca, 44 mm tjukk og trekt inn 30 mm frå kanten. Vi tappa ut på same måten som Tomas, med to smale tapphol med lokkbeitel på 8 eller 12 mm i kvar side. Her prøver Tomas min lokkbeitel på 5/16″ (8 mm) av engelsk fabrikat med stempel: P. LAW. Truleg eit 1700-tals verktøy. Foto: Roald Renmælmo

Tidlegare i veka kunne vi ta vår nye verkstad i Mariestad i bruk. Vi har meir langsiktige planar med eit bygg som tidlegare har vore ein snikkarverkstad i Mariestad og som vi har fått lovnad på. I påvente av at dette vert flytta til byggøvingsgården på Johannesberg i Mariestad har vi tatt i bruk eit lite tømmerhus som er sett opp som eit øvingsobjekt på eit tømringskurs. Huset har flott furugolv og har leirklining på tømmerveggane. Det verkar som eit bra hus for vår snikkarverkstad med fokus på 1600-tals snikring. Det har vore brukt som lager ei tid og vi arbeider med å omplassere noko av det som har vore lagra der. Etter lett rydding har vi fått plass til materialane til høvelbenken og til å arbeide med samansettinga av benken. Etterkvart vil vi rydde ut alt som ikkje høyrer heime på ein slik snikkarverkstad og innreie med det vi treng for å arbeide med forsøk med historisk snikkararbeid.

Tapphola til føtene vart tappa ut på den måten at vi brukte lokkbeitel og hogg ut eit spor inntil streken på kvar side. Vi hogg til omlag rett djup på 2″. Til merkinga brukte vi ripmot og rissnål. Foto: Roald Renmælmo

Den veden som stod att midt på vart hogd ut med eit 1″ hoggjarn. Dette er smidd av Øystein Myhre med pålagt eggstål. Det var stor belastning på tappjarna i den harde eika og nokre andre jarn fekk skadar i eggen. Dette jarnet kom skadefritt i frå arbeidet. Foto: Roald Renmælmo

Tapphola er ferdige. Framfoten med tappen ligg til høgre på benken. Tappen på strekkfisken er synleg i venstre kant. Vi drøfta korfor tappen på føtene er lagt til eine sida og ikkje er sentrert med ei skulder på kvar side? Om vi reduserte tjukna på tappen til 1″ så kunne vi fint ha fått ei god skulder på innsida. Vi hadde då spart litt arbeid på tappholet men fått litt meir arbeid med saging av tapp. Det har vore lettare å få nøyaktig tilpassing av foten og få den stødig. Eg trur eg vil gå for ei slik løysing om eg skal byggje fleire slike benkar. Foto: Roald Renmælmo

Tomas arbeider med tverrtrea på benken som står på føtene sine. Tverrtrea vart tilpassa og spikra fast med smidde spikar. Foto: Roald Renmælmo

Killingfot, benkehake og spikar til benken. Dette er smidd av Mattias Helje. Vi kom ikkje så langt at vi fekk laga hol for benkehake og killingfot. Vi har fått spikra eine tverrtreet. Foto: Roald Renmælmo

Tomas bur 20 mil frå Mariestad og er regelmessig der for å undervise studentar. Eg bur nesten 180 mil unna og er ikkje så ofte i Mariestad som Tomas. Det blir derfor litt organisering for å passe inn at vi kan vere dei same dagane i Mariestad for å snikre vidare på høvelbenken. Vi har ikkje fastsett dato for neste arbeidsøkt, men det blir i løpet av våren. Arbeidet som gjenstår er å rette av benkeplata, spikre tappane til føtene fast i benkeplata, nagle tappane i strekkfisken og bore hol for killingføter og benkehake. For benkeplata sin del er det bra å vente litt med rettinga til materialen har fått gått seg til skikkelig i det nye lokalet.

Underredet

I underredet på bänken från Vasaskeppet är en längsgående underslå intappad i benen. Förutom att slån har en stabiliserande funktion är den också upplag för ett flyttbart stöd.

Möte mellan höger framben och underslå. Foto: Roald Renmælmo

Möte underslå/ben sedd från insidan och tvärslå. Ett stycke av benet har lossna vid sidan av tapphålet. Foto: Roald Renmælmo

Bänkens framben. Tapphålet i vänster framben är 113 x 38 och 10,2 cm djupt. Tapphålet i höger framben är 113 mm x 38 mm och 8,5 cm djupt. Efter uppmätningsritning av Fred Hocker.

I uppmätningsprotokollet som vi fick av Fred Hocker på Vasamuseet anges måtten för underslån till 2480 x 80 mm. Uppgifter om bredden saknas. Tappen som går in i benen ser ut att vara lika bred som hela stycket och är lika bred som tapphålet dvs. 113 mm.

Huggning av tapphål

Jag använder samma teknik som vid huggningen av tappålen i skivan. Lockbetteln är en knapp 1/2″ tjock. Tapphålens underkant är placerade 82/83 mm från benens underkant i Vasaskeppets bänk. Hålen huggs 8,5 cm djupa i båda benen. Foto: Tomas Karlsson

Bänken i verkstaden i Stigtomta står på egna ben

Benen är tillfälligt insatta i skivan.Den underliggande längsgående slån ska monteras innan benen låses med spikar. Foto: Tomas Karlsson

Bänkens ben är färdiga för montering i skivan. Höjden på bänken är 3 cm högre än originalbänken som är 712 mm på högsta punkten, vilket med nutida ögonmätt betraktas som en låg bänk. Anledningen till att jag höjt bänken något, 3 cm högre än originalet, är att de människor som det hittats rester av på Vasaskeppet hade en medellängd av 1,67 meter. Den längsta var 1,8 meter och den kortaste 1,6 meter (Hocker 2011). Detta kan jämföras med de soldater som var ombord på skeppet Kronan 1676, deras medellängd var 170 cm (Arcini 2014). Möjligen kan detta, 1600-talsmänninskans längd, vara en anledning till att bänken från Vasaskeppet är så låg. Jag är inte övertygad om att så är fallet och att bänken kanske kommer att sänkas. Efter provning av bänken kommer eventuellt höjden justeras till 712 mm, om det visar sig att höjden är funktionell för sågning, hyvling, huggning av tapphål etc. arbeten som är vanliga vid bänksnickeriarbete.

 

Efter att skivan har varit inne i verkstaden har den efter uppriktningen kupat sig något. Jag försöker förhindra att den torkar för hastigt genom att limma ändarna och täcka den med plast. Foto: Tomas Karlsson

Källor

Hocker, Fred (2011). Vasa, a Swedish Warship.

Caroline Arcini , e-mail 2014-01-28.

Sågning av benens tappar

Längden på frambenes tappar är 35 – 48 mm. Bakbenens tappar har inte varit möjliga att mäta vid uppmätningstillfället. Jag väljer att göra tapparna 2 verktum långa. Foto: Tomas Karlsson

Slitssågning av tappen. Foto: Tomas Karlsson

Slitsningen kapas bort. Foto: Tomas Karlsson

För att underlätta att få ett «skarpt» sågsnitt vid kapningen av slitsen förstärks ritsen. Foto: Tomas Karlsson.

Frambenen är kapade ca 3 cm högre än originalbänken. Foto: Tomas Karlsson

Huggning av tapphål för bakbenen

Efter ett uppehåll för arbete med bänken i Mariestad och ett besök på Vasamuseet fortsätter jag erbetet med bänken hemma i verkstaden i Stigtomta med att hugga tapphål för bakbenen.

Bakbenen lutar ut från skivan, vilket förmodligen gjorts för att göra bänken stadigare i sidled. Yttermåtten nere vid foten är 622 mm på uppmätningingsritningen. För att hitta rätt vinkel slår jag ut ett snitt i skala 1:1 på en skiva.

Tapphålen grovhöggs först. Till hjälp att hitta vinkeln använde jag en vinkelkapad bit att syfta efter. Foto: Tomas Karlsson

Grovhugget tapphål. Foto: Tomas Karlsson

Efter grovhuggningen renskar jag tapphålet med ett järn med långt skaft, vilket underlättade att hitta rätt vinkel. Foto: Tomas Karlsson

Vinkeln kontrollerades med hjälp av smygvinkel. Foto: Tomas Karlsson

Materialane til Vasabenken er ferdig dimensjonert

Emnet til strekkfisk mellom føtene var 2,5 – 3 cm for bredt. I staden for å høvle ned dette prøvde vi å sage med langvedsaga. Saga er laga av Mike Wenzloff i Oregon i USA og er kopi av langvedsaga til Benjamin Seaton som var snikkar i London på 1790-talet. Foto: Roald Renmælmo

Å sage gjennom ein tørr eikeplanke som er kring 9 cm tjukk krev litt arbeidsinnsats. Heldigvis var det ein kald dag i Mariestad så saginga var eit ettertrakta arbeid for å halde varmen. Når både eg og Tomas var blitt gode og varme så kjente vi enda betre at arbeidet var tungt, ikkje verre enn at det gjekk ved å ta tida til hjelp.

Vi fekk besøk av Peter Sjömar (t.h. i biletet) som er veileder i våre doktorgradsprosjekt. Tomas kom på at han måtte ta nokre notatar og eg måtte fotografere og då var det bare Peter igjen som kunne ta seg av saginga. Foto: Roald Renmælmo

Roald prøver ut å hogge ned dimensjonen på emnet. Tørr eik er seig og hogge på men det går. Det var fint å ha slike låge bukkar for å kunne halde fast emnet med kneet. Emnet vart justert med høvel til slutt. Foto: Tomas Karlsson.

Dimensjonering av føtene til Vasabenken

Emna til føtene på høvelbenken var frå før høvla med rett flate og ein rett kant. Vi bruke denne kanten som referanse (anlegg for ripmoten) for å merke bredda på 158 mm (6 norske tommar) med ripmot. Foto: Roald Renmælmo

Det er ein del ulike mål på tjukn og breidde på dei ulike føtene på originalbenken. Det er også mål på tapphola for føtene i benkeplata som ikkje harmonerer 100% med dimensjonen på føtene. Det kan skuldast erosjon gjennom tida på havbotnen eller at føtene ikkje har vore dimensjonert likt? Vi har valt å dimensjonere føtene med lik breidde på eit mål som går opp med 6 norske tommar, 158 mm (med ca 1 mm ekstra for krymping).    Målet  er 3 millimeter større enn måla på tapphola på originalen som hadde målet 155 mm lengde på tappane. Om måla på originalen ikkje er endra frå utgangspunktet og vi går ut frå at snikkaren har merka opp etter heile tommar og 6 tommar (kvart alen) så tyder det på ein tomme på litt knapt 26 mm (25,83 mm).

På dei fleste emna til føter var det 1-2 cm å høvle ned. Vi merka på begge sider med ripmot og høvla først ein skrå fas ned til merket. Dette for å lettare sjå kor djupt vi skal høvle. Så er det bare å høvle på til vi når merket og kanten er plan. Foto: Roald Renmælmo

For meg som har arbeidd lite med eik tidlegare så hadde eg først venta at det skulle vere ein hard og tung material og arbeide med. Første inntrykk var at høvlinga gjekk lettare enn venta og høvelståla vart ikkje så fort sløve som eg hadde frykta. Likevel var det nødvendig å bryne ståla meir regelmessig enn tilsvarande på høvling av furu. Når stålet blir litt sløvt blir det seigare å høvle, høvelen går som i sirup, og det slit fort på kroppen. For min del fant eg ut at å høvle ned 2 cm på bredda på staven var litt i meste laget. Eg fann fram ei Mustad snikkarbile og hogg bort det grøvste til det stod ca 2 mm att til streken. Eg gjekk fram på same måte som med høvlinga, eg hogg ein fas på kvar side ned til streken for å lettare sjå kor djupt eg skulle hogge. Då måtte eg følgje fiberretninga på emnet for å unngå utriving av flis innfor streken. Så kunne eg hogge bort ryggen mellom fasane. Eg sparte ein god del tid på dette i tillegg til å spare armane.

Roald høgg kanten av emnet til fot. Ved å hogge bort det grøvste sparar ein tid. Legg merke til at det er hogd ein skrå fas inn til ripmotstreken på begge sider. Roald høgg bort ryggen mellom desse, det står att berre eit kort parti heilt nederst. Foto: Tomas Karlsson