Benkeplata til høvelbenken skulle helst ha vore ein oppgangssaga planke på 4″ x 15″ med lengde på 3,8 meter. Eg hadde ikkje ein slik tilgjengeleg og har i staden tatt utgangspunkt i ein tynnare plank som eg har limt på 2″ x 4″ kant i kant på undersida for å få tilsvarande tjukne som den originale høvelbenken frå Helberg. Foto: Roald Renmælmo
Den spennande høvelbenken frå Helberg har omsider fått ein avleggar. Eg har tidlegare skrive om korleis eg har retta opp ein planke til benkeplata. Sidan planken vart ein del tynnare enn originalen etter rettinga så har eg limt på 2″ x 4″ kant i kant på undersida for å få planken tjukk nok. Resultatet er at planken er 100 mm tjukk, 37 cm brei i framenden og 32 cm i bakenden. Planken er 3,13 meter lang. På grunn av at alle emne måtte rettast for å ta ut krok og vinding så er alle flater og kantar høvla rette og plane. Det gjer at både undersida og oversida er glattare på min planke enn på originalen som i hovudsak har bevart skuroverflata frå oppgangssaga. Eg har tidlegare laga to lause bukkar som fungerer som understell til benken. Saman med desse bukkane vert høvelbenken ein transportabel benk som kan nyttast på byggjeplass. Eg vil i tida framover prøve ut korleis benken kan brukast til forskjellig snikkararbeid. Lengda på den opphavlege benken var omlag 3,8 meter. Det er lengre enn enn det ein snikkar normalt har bruk for til snikring av møblar, dører, vindauge og tilsvarande. Eg ser for meg at ein slik benk kan ha vore nytta til høvling av golvbord eller tilsvarande som gjerne skal ha litt lengre lengder.
Bordklipa av furu er laga etter same forma som på benken frå Helberg. Ho er festa med 2 stk. 5″ spikar og 1 stk. 4″ spikar, alle smidde. Høvelstoppen er 26 mm høg og 35 mm brei av bjørk. Den er festa med 3″ klipt spikar. Foto: Roald RenmælmoBenkeplata på dei lause bukkane. Eg har lagt eit bord mot høvelstoppen. Ved litt forsiktig prøvehøvling verka benken å vere stødig og ha rett høgd. Med grovstilt okshøvel så flyttar benkeplata på seg. Ei form for festing blir truleg nødvendig. Den originale benken frå Helberg har ein del spor etter spikar som kan ha vore slik festing. Bukkane er så breie at det er plass til å legge frå seg bord som skal høvlast bakom benkeplata. Foto: Roald RenmælmoNår bordklipa er plassert rett over bukken så er det lettvindt å feste bord som skal høvlast på kant. Skråen på bordklipa får bordet til å låse seg fint på plass under høvling. Høvelstoppen går ikkje heilt ut til framsida men er stoppa omlag 2″ frå kanten. Det er gjort slik på den originale benken men eg har ikkje funne noko god forklaring på dette. Det var tydeleg gjort med hensikt. Foto: Roald Renmælmo
Bänken har varit försedd med ett flyttbart stöd (sliding deadman). Stödet har med stor sannolikhet använts som hjälp att stödja arbetsstycken som var kortare än avståndet mellan benen vid t.ex. hyvling av kanter.
Stödets mått i uppmätningsprotokollet: 455 mm x 170 x 75 mm
I stödets ändar är urtag gjorda. I ena änden är urtaget helt dvs. det kan kamma över ett annat stycke som passar i urtaget och i andra änden är det ett rimligt antagande att urtaget är slitet. Det bör ha haft ett liknande urtag i båda ändar för att stödet ska hållits på plats i bänken. Foto: Roald Renmælmo
Stödets slitna ände. Foto: Roald Renmælmo
Stödet är slitet och eroderat. Jag uppskattar att urtagens mått varit, i den ”hela” änden, var ca 31 x 12 mm (1¼” x ½”) och i den slitna änden, ca 50 x 12 (2” x ½”). Med ledning av dessa mått tror jag att den slitna änden med det större urtaget varit vänd nedåt. Dels stämmer det med måtten på den uthyvlade ”noten” på underslån och att stödet bör ha slitits mer på nedsidan vid användningen. Underslåns utsida är kraftigt nednött, kanske en kombination av förslitning och erodering. Det bör också i så fall varit fallet med stödet.
Listen som håller stödet på plats i bänkskivans underkant är rekonstruerad. Foto: Roald Renmælmo
I skivan på Vasabänken har 13 runda hål borrats. Hålen är från 25 mm – 54 mm. Vi har antagit att hålet på 25 mm är den urprungliga dimensionen och att de övriga hålen har slitits och eroderat. Antalet hål är 13 st, placerade i två rader som förskjutits. 12 av hålen ligger i en jämn linje, ett hål är centrerat i skivan. Avstånden mellan hålen i de två raderna är i genomsnitt 420 mm. 10 av de tolv hålen ligger inom en spridning på 401 mm – 414 mm. På dessa hål är genomsnittsavståndet 408 mm, vilket motsvarar 16 1/2 verktum. Viss förskjutning av hålen kan ha uppstått vid borrningen och den efterföljande förslitningen och eroderingen.
Skivan har märkts upp för borrning av hål för bänkhållare efter måtten i uppmätningsskissen. Måtten är tagna från skivans högra ände, sedd framifrån och i förhållande till en centrumlinje. Hålet nederst i bild avviker från de två raderna. Hål nummer 13 vid bänkens vänstra ände har inte markerats.
Vi har antagit att hålen varit till för bänkhållare. Två bilder exempel ur två encyklopedier från 1700-talets mitt, mer än 100 år efter att Vasaskeppet sjönk, visar en liknande hålbild som på Vasaskeppsbänken, dvs. hål som är spridda över bänkytan.
Hyvelbänkar ur Roubo.Vekrstadsbild ur Diderot & Dállembert.
Bänkhållaren som ska användas har en diameter på ca 27,5 mm. Bänkhållaren som stått som förebild för de två kopior som smitts har tidigare använts i en bänk med fram- och baktång. Hålen borrades med utgångspunkt från två bilder, en från Roubo (1769) och en från Hallén & Nordendahl (1923), ca 5 mm större än bänkhållarens diameter. Detta gjorde att hållaren lutade något när ett stycke spändes fast.
Ur Roubo.
Ur Hallén & Nordendahl (1923). Skalan på bilden anges till 1:8. Vid mätning på bilden ger det ett mått på hållaren 25 mm och hålet till 32 mm.
Som tidigar nämnts kan hålen i originalbänken har borrats med någon typ av skednavare. Jag provade att borra hål i ek med en konisk spiralnavare och en spiralnavare. Jag fick problem med den koniska navaren. Det var svårt att få den att «ta» och när jag väl lyckades komma ned en bit i stycket blev det så tungt att dra runt i den torra eken, att det kändes som att jag riskerade att bryta sönder navaren. Jag lämnar borrningen med den koniska navaren till fortsatt provning i bänken i Mariestad då Roald, som har mer erfarenhet av att använda koniska spiralnavare, är med.
Konisk spiralnavare, tillverkad av Johannes Fosse. Foto: Tomas Karlsson
Spiralnavare av Engelsk tillverkning. Foto: Tomas Karlsson
Originalskivan är 3302 mm lång och 365 mm i vänster ände respektive 323 mm i höger ände. Hålen på Stigtomtabänken, som är jämnbred, 365 mm, mäts in med måtten från uppmätningsprotokollet. Istället för att borra hålen ca 5 mm större än hållaren väljer jag att borra dem ca 1 mm större.
Hålen borras av Jonas Karlsson. Foto : Tomas Karlsson
Källor
Diderot, Denis & Alembert, Jean le Rond d» (red.) (1778-1781). Encyclopédie, ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers.
Hallén & Nordendahl (1923). Träslöjd.
Hocker, Fred (2012). Uppmätningsskiss.
Roubo (1769). L’art du menuisier: avec figures en taille-doucees sciences, des arts et des métiers.
När tapparna sågades på underslån, som är för lång att såga rättuppstående, la jag stycket på bänken och spännde fast det med en hållhake. Ett uttryck för detta sätt att såga är att «såga för fot». I Svensk litteratur har jag stött på uttrycket i «J M Bong Byggnadssnickaren på landet, då i samband med sinkning och i C Larsson Sju hantverk, vid klysågning.
Slitsarna för tapparna sågades «för fot». Foto: Tomas Karlsson
Det flyttbara stödet är inpassat mellan underslån och en list i bänkskivans undersida. Listen är rekonstruerad och vi vet inte med säkerhet hur den sett ut eller hur den har varit fäst i skivan.
Stödet insatt i bänken (röd markering). Foto: Roald Renmælmo
I ändarna på stödet är urtag gjorda för att hålla det på plats. På änden som är vänd nedåt på stödet är urttaget i slitet i en kant. Foto: Roald Renmælmo
På den längsgående slån är övre ytterkanten rundad, förmodligen har det uppkommit av något slags slitage. Detta gör att stödet inte är fast i bänken. På insidan av slån är det en fals, förmodligen har det varit det på utsidan. Om stödet haft samma utformning på undre änden som den övre, har det hållts på plats i bänken.
Stödet och slån från insidan. Foto: Roald Renmælmo
Jag valde att hyvla en fals på slåns överkant, både på in- och utsida. Senare kommer jag att göra urttag på stödets båda ändar som passar mot slån och listen i skivans undersida. Falsningen gjordes med en sponthyvel, simshyvel och en falshyvel.
Först hyvlades ett notspår 15 x 12 mm, på övere kanten. Foto: Tomas Karlsson.En rits för falsdjupet 12 mm drogs upp. Foto: Tomas KarlssonNotspåret fasades med en simshyvel. Foto: Tomas KarlssonTill sist avjämnades falsen ned till ritsen med en falshyvel. Foto: Tomas KarlssonDen falsade slåns överkant. Eftersom tapphålen var 3 mm för små, gjordes en avsats i tappens överkan. Det var inte min avsikt från början. Tapp och tapphål ska passa utan justeringar. Foto: Tomas KarlssonUnderredet, så långt det nu är klart, insatt i bänken. Foto: Tomas Karlsson
Virke för tillverkningen av en kopia av hyvelbänken från Vasaskeppet är inköpt och inlagt i verkstaden. Fuktkvoten är ca 15%. Virket förvaras i den måttligt uppvärmda maskinverkstaden.
Ek till bänkens skiva och underrede. Foto: Tomas Karlsson
Høvelbenk 