Category Archives: 1900-tal

Høvelbenken i boka: Arbeidsteknikker i Tresløyd

Eg og Tomas har hatt fokus på å leite fram eldre høvelbenkar i våre to land. Gjerne høvelbenkar som er annleis enn dei høvelbenkane som vi tenkjer på som vanlege i dag. Ut frå desse eldre benkane har vi prøvd oss fram til korleis vi kan gjere ulike typar snikkararbeid. Korleis eg har brukt ein av mine kopierte høvelbenkar, kopi av benken frå Eggagarden, til høvelmaking har eg skrive om på bloggen til Norsk Skottbenk Union. Korleis eg har arbeidd med høvling av golvbord på ein anna kopiert høvelbenk, kopi av benken frå Helberg,  har eg også skrive om i samband med høvling av golvbord. Dei eldre høvelbenktypane fungerer annleis enn dei nyare og såleis må ein innrette arbeidet etter dette.

Når det gjeld nyare høvelbenkar har eg skrive om korleis Sjur Nesheim arbeider på høvelbenken når han snikrar dør. Høvelbenken Sjur brukte til dette minner meir om «vanlege» nyare høvelbenkarSjur hadde si opplæring i den fyrste tida etter andre verdskrig og var aktiv snikkar godt inn på 2000-talet. Frå denne tida finnast det godt med faglitteratur i snikkarfaget og i tresløyd som var det vanlege namnet på opplæring i snikring på grunnskulenivå og i lærarskulane. I boka «Arbeidsteknikker i tresløyd» av A. Stubhaug utgjeve i 1958 har eg funne gode illustrasjonar av korleis ein utfører det mest vanlege arbeidet i sløyden (eller snikkarhandverk med handverktøy). Eg går gjennom ein del av det som viser kva rolle høvelbenken har i dette arbeidet. Eg byrjar med grovforming av emna i denne bloggposten og kjem tilbake seinare med meir spesialisert arbeid.

For kapping av større lengder viser boka til bruk av kappebenk. Emnet vert merka med blyant og vinkel og vert støtta mot lista på benken under saging. På lågare klassetrinn kan ein feste bordet med tvinge for å lette arbeidet med saginga.
For kapping av større lengder viser boka til bruk av kappebenk. Emnet vert merka med blyant og vinkel og vert støtta mot lista på benken under saging. På lågare klassetrinn kan ein feste bordet med tvinge for å lette arbeidet med saginga.
Saging

Desse illustrasjonane viser kapping og grovkløyving av emne. Ulike sager vert brukt på mange ulike måtar i andre delar av snikkararbeidet. Her er det gjort skilnad på om det er brei eller smal baktang på benken. Når benken har baktang som går i heile bredda av benkeplata kan ein sage på utsida av benken si bakside. Her kjem det fram at ein helst sagar på høgre side av emnet og at saggrinda er vridd til høgre.

Oppretting

Desse illustrasjonane viser planhøvling av flate og retting av ein kant på emnet. Her er forfattaren inne på at høvelbenken bør ha så plan flate at han kan nyttast som referanse for å sjekke om dei høvla emna er plane nok. Dette er i ein opplæringssituasjon på lågare klassetrinn. På høgare trinn skal elevane nytte siktelister for å få emnet rett.

Boka tar utgangspunkt i dei vanlege høvelbenkane som var brukt i skulen på den tida. Baktanga er av typen som gjerne vert kalla hjulmakarbenk og er slik vi kan sjå på høvelbenken Sjur Nesheim brukte i samband med eit prosjekt på snikring av vindauge. Det verkar som det er denne typen benk som er brukt gjennom heile boka. Ein annan vanleg type baktang er den som er L-forma. Trond Oalann har posta ein post som viser korleis han brukar ein slik høvelbenk til å lage høvel etter oppskrift frå boka «Sløidlære for skole og hjem» av Kjennerud – Løvdal, 1922.

Hyvelbänk i Tuna Kungsgård

Hyvelbänk i Tuna Kungsgård
Hyvelbänk i Tuna Kungsgård. Längd 215 cm, bredd exkl. framtång 45 cm. Skivan är 23 cm bred och 5 cm tjock. Höjd 79 cm. Foto: Tomas Karlsson

Genom ett tips av Mattias Hallgren fick jag veta att det fanns en bänk av ålderdomlig modell i Tuna Kungsgård. Vid ett besök kunde jag konstatera att det fans spår av en cirkelsågsklinga på undersidan av skivan.  Någon har tillverkat bänken när det blivit möjligt att såga med en cirkelsåg. Enligt industrihistoriken Beng Spade bör klingsågning med timmertagande sågklingor införts i Sverige omkring 1880. Från mitten  av 1800-talet fanns det cirkelsågar på de mekaniska snickerifabrikerna som etablerades vid tiden.

IMG_0117
Cirkelsågsspår på skivans undersida. Foto: Tomas Karlsson
IMG_0126
Bänklåda av spontat virke. Bakbenen har vinklats för att göra bänken stabil.          Foto: Tomas Karlsson
IMG_0123
Mellan frambenen sitter en slå och utanpå den en bräda som kan tjäna som stöd när breda arbetsstycken fästes i framtången. Foto: Tomas Karlsson
IMG_0102
Hyvelhake. Foto: Tomas Karlsson

Det här är den första bänken som vi hittat med en intakt hyvelhake i Sverige. Vi vet inte säkert hur gammal bänken är. Den kanske är som tidigast ungefär från mitten av 1800-taalet, men den kan också vara nyare. Det intressanta är att snickaren har tillverkat en bänk för att arbeta i en tradition där arbetstyckena stöds mot en hyvelhake vid hyvlingen och att bänken inte kan betraktas som särskilt gammal, åtminstone I ett snickerihistoriskt perspektiv.

IMG_0137
Hyvelhaken från undersidan.                  Foto: Tomas Karlsson

 

Grov planke som høvelbenk

Benkeplata på dei lause bukkane. Eg har lagt eit bord mot høvelstoppen. Ved litt forsiktig prøvehøvling verka benken å vere stødig og ha rett høgd. Med grovstilt okshøvel så flyttar benkeplata på seg. Ei form for festing blir truleg nødvendig. Den originale benken frå Helberg har ein del spor etter spikar som kan ha vore slik festing. Bukkane er så breie at det er plass til å legge frå seg bord som skal høvlast bakom benkeplata. Foto: Roald Renmælmo
Ein planke som er 3-4″ tjukk og 30-40 cm brei kan lett gjerast til ein praktisk høvelbenk. Planken blir så tung i seg sjølv at han kan lett bli stødig. Han er så tjukk at han vert stiv nok til å ikkje svikte for mykje under høvling. Ved å spikre på ei lekt som høvelstopp og bordklipe på sida kan ein høvle både flask og kant på emna. Benken er laga med ein gamal original høvelbenk frå Helberg i Bardu som førebilete. Foto: Roald Renmælmo

Dei som har vore med oss over tid her på bloggen har fått med seg at eg har funne ein gamal høvelbenk på garden Helberg i Bardu. Denne har eg laga ein kopi av for å prøve ut i min eige verkstad. Her kan du lese om benken frå Helberg og mitt arbeid med å snikre ein kopi: Roald snikrar kopi av høvelbenken frå Helberg. I den siste årboka til Bardu Historielag har eg skrive ein liten artikkel om høvelbenken frå Helberg og om datering av denne benken. Artikkelen er tilgjengeleg for lesing og nedlasting på nett: Høvelbenken frå Helberg. Benken frå Helberg har ei bordklipe som er spikra på sida og som er eit tydeleg teikn på at det dreiar seg om ein høvelbenk. I tillegg er det ei lekt som er spikra på som høvelstopp. Her er det liten tvil om det er ein høvelbenk. På mi profilside på bloggen har eg fått ein kommentar frå Øyvind Alstad i Bardu. Han skriv at han har hatt ein liknande benk som den på Helberg, ein benk med dei same kjenneteikna. Den benken har vore i bruk i omtrent same område som benken frå Helberg.

Skjermdump frå filmen "Från vrång til sjösättning" som viser båtbyggarfamilien Holmström i Klungsten i Sverige. Her har dei lagt ein grov planke på to bukkar og brukar det som benk for mykje av arbeidet dei gjer på båten.
Skjermdump frå filmen «Från vrång til sjösättning» som viser båtbyggarfamilien Holmström i Klungsten i Sverige. Her har dei lagt ein grov planke på to bukkar og brukar det som benk for å høvle emne til kjølen..

Grove plankar kan gjere nytte som høvelbenk eller universalarbeidsbenk utan at det treng å ha sett tydelege spor. I filmen «Från vrång til sjösättning» som er tilgjengeleg på YouTube kan vi følgje ein båtbyggarfamilie i Sverige som byggar båt. Gjennom filmen får vi stadige glimt av nokre grove plankar som vert brukt som arbeidsbenk for det meste av arbeidet. Plankane vert gjerne lagt på to låge bukkar som gir høveleg arbeidshøgd for mykje av arbeidet. I filmen kan eg ikkje sjå at det er høvelstopp eller bordklipe på dei plankane dei brukar. Når båten er ferdig vert plankane og bukkane rydda bort. Ein må då ha kjennskap til arbeidet for å kunne tolke plankane som ein slags høvelbenk.

Den grove planken på låge bukkar har mange ulike bruksområde i arbeidet. Her er den både brukt til å legge frå seg material på og som stillas til å stå på.
Den grove planken på låge bukkar har mange ulike bruksområde i arbeidet. Her er den brukt til å legge frå seg material.

Den store fordelen med slike lause plankar som arbeidsbenk er at dei er lette å rigge til og rydde unna ettersom det er bruk for dei i arbeidet. Spesielt når ein har lange høvelbenkar merkar ein at dei ikkje er spesielt lette å flytte med seg. Ved å ha ulike høgder på bukkane ein brukar kan ein både nytte plankane i sitjehøgd og i ståhøgd. Om ein vil ha planken i ståhøgd så vil det vere naturleg å ha ein høvelstopp på benken. I sitjehøgd er ikkje det nødvendig, då sit ein på emnet for å halde det fast. Med det utgangspunktet tolkar eg det slik at benken frå Helberg har vore brukt med bukkar eller ei anna form for understell som har vore i ståhøgd, i alle fall så høgt at ein ikkje sat på emnet.

Byggnadssnickarens bänk

Börje Karlsson har skickat mig uppgifter om några hyvelbänkar, b.la. den här bänken som är hoppfällbar.  Bänken användes av byggnadssnickare vid beslagning och inhyvling av fönsterbågar. Bänken användes även vid och arbete med platsbyggda köksinredningar.

IMG_0467
Byggnadssnickarens portabla bänk. Skiss: Börje Karlsson.
IMG_0468
Bänken är 80 cm hög och skivan 20 cm bred. I framtången kan ett arbetstycke kilas fast på bänkens sida eller uppe på skivan. Skiss: Börje Karlsson

Bänken  tillverkades av snickarna, men det fanns också bänkar med samma funktion att köpa från hyvelbänkstillverkare. I en katalog beskrivs bänken så här: » Som vi nämnde i förra avdelningen är byggnadssnickare synnerligen rörlig och byter arbetsplats ofta. Därför kan man säga att han bär sin verkstad på ryggen. Numer finns det en för en byggnadssnickare speciellt konstruerad, hopfällbar hyvelbänk. Skivan som är 10 cm tjock, är försedd med plattgängade stålskruvar i såväl fram som baktång. (…) För att möjliggöra hyvling av långa, smala stycken är framtången öppen i hela sin längd. Bänkfoten är på framsidan försedd med urstansade järnskenor för flyttbar bom i 10m olika höjdlägen. Dessa tjänar som stöd vid handhyvling av dörrar, fönsterbågar, luckor o. dyl. För att bevara skivan från att kasta sig, då den blir utsatt för väta, bör man ibland ingnida den med kokt linolja».

image
Byggnadsnickarens hyvelbänk från en hyvelbänkstillverkare.

Börje berättar om hur bänken flyttades mellan byggena: «Det kom en hopfällbar bänk som man kunde få med sig till nästa bygge genom att fälla in benen, sätta fast bommen i framtången och ställa bänken på kant på cykeltrampan och leda till nästa bygge om det inte var för långt».

Snickarverkstad i Stockholm 1939

Bilden är tagen 1939 i en snickarverkstad i Stockholm, företaget hette AB Sleipner. Verkstaden låg på Thulegatan 40-44 i Vasastaden i centrala Stockholm. Intrycket är att det är en ålderdomlig verkstad som i sin utrustning har mycket gemensamt med de verkstäder som Roald tidigare visat bilder från i tidigare inlägg på bloggen. Vid den här tiden hade mekaniska snickerifabriker, fabriker med maskinell utrustning, funnits i Stockholm åtminstone sedan 1860-talet. Nästan 80 år senare står denna snickare vid hyvelbänken och hyvlar med handhyvel. Han har lagt ett, kanske färdigt, stycke i bänklådan och arbetar på ytterligare ett. Tittar vi runt i bilden finns det b.la. tvingar och knektar av trä, fyra spännsågar, flera hyvlar vars stål förmodligen är slipade i en form för olika ändamål, bandknivar, strykmått, borrsvängar, passare och krumcirklar. Intill bänken står en huggkubbe, så någonstans utanför bild finns säkert en eller fler yxor.

Det som b.la. skiljer från äldre verkstäder än den här, är den «Katalog över hyvlade trävaror» som  hängts upp på väggen ovanför hyvelbänken. Innehållet i katalogerna var den tidens standardvaror som fönster, dörrar lister m.m. Produkter som verkstaden köpte in i stället för att tillverka själv.

Verkstad i Stockholm. Foto: Stockholms Stadsmuseum
Verkstad i Stockholm. Foto: Stockholms Stadsmuseum

Nu vet vi inte om det i den här verkstaden fanns maskiner, men det är troligt att det åtminstone fanns någon uppsättning. Även om en liten verkstad hade maskiner så var det inte ovanligt att man vid större arbeten, en bra bit in på 1900-talet sände iväg material för det grövre arbetet till verkstäder som var bättre utrustade med maskiner. Snickaren Ove Malm har berättat att när han under sin lärlingstid arbetade i en verkstad i Lund brukade de, trots att det fanns bandsåg, rikt- och planhyvel, låta ett större snickeri göra en del av arbetet.

Källor

Rehnberg, Mats (1961). Snickarminnen.

Åberg, Helena (2003).  Att snickra en byrå med delvis förindistruella metoder.

Sjur Nesheim og måtar for å spenne fast emne i dørsnikring

Sjur Nesheim (1939-2013) i Granvin i Hardanger hadde mykje kunnskap om bruk av tradisjonelle handverktøy etter eit liv som snikkar. Då han voks opp hadde dei ein snikkarverkstad utan innlagd straum så han fekk lære seg å snikre berre med handverktøy. Eg var så heldig å få vere med Sjur då han demonstrerte snikring av ei fyllingsdør, eller rabatdør som Sjur sa, i september 2011. Vi heldt til i snikkarverkstaden på Norsk Kunsthandverksskule på Voss. Verkstaden er i eit bygg som var rita av Magnus Dagestad og vart reist i 1920. Innreiinga i verkstaden og høvelbenkane er nok for det meste også frå denne tida. Truleg er høvelbenkane laga på staden. Det var verkty til å lage høvelbenkskruvar i tre til slike benkar i eitt av vertkyskapa på skulen.

Eg har sett saman ein biletserie som viser korleis Sjur brukar høvelbenken på ulike måtar til ulike arbeidsoppgåve. Dette er ikkje den høvelbenken og den verkstaden som Sjur var mest vant til å arbeide på. Difor kan det godt hende Sjur ville arbeidd annleis og brukt høvelbenken annleis om han har stått i sin eige verkstad og arbeidd på sin eige høvelbenk. Sjur sin verkstad var dessverre for liten til å brukast til å fotografere og filme snikring og derfor brukte vi verkstaden på Norsk Kunsthandverksskule. Voss kommune som eigar let oss få bruke verkstaden. Trond Oalann i Hordaland fylkeskommune organiserte den praktiske tilrettelegginga med material og verkty. Tomas Karlsson og Jarle Hugstmyr var også med på å dokumentere arbeidet til Sjur.

Billedgalleriet under viser arbeidet til Sjur. Klikk på bileta for å vise dei større. Gå mellom bileta med piltastane på tastaturet eller ved å klikke på pilene på sida av bileta. Det er mogleg å kommentere under kvart enkelt bilete.

Sjur var ein erfaren snikkar som var vant til å tilpasse arbeidet etter kva verktøy og utstyr han hadde tilgjengeleg. Han vart snart ven med høvelbenken som vi hadde til disposisjon. Han fekk gjort alle arbeidsoperasjonane han hadde behov for på denne benken. Ein del av operasjonane kunne ein med fordel ha gjort på andre typar av benkar. Framtanga var jamt over lite brukt men var ofte i vegen for arbeidet. Ein benk utan framtang, eller med ei mindre framtang hadde truleg vore ein fordel. Det kunne også vore ein fordel å ha nokre hol for killingfot for å feste emne oppå benken i samband med saging eller liknande. Sjur var ikkje vant med killingfot og tenkte ikkje sjølv på dette. Han løyste det med å bruke tvinge, feste emnet med baktanga eller halde emnet med venstre arm.

Benken var elles solid og stødig og fungerte godt til alt arbeidet Sjur gjorde. Det var også plass til ein del verktøy i skuffa i benkeplata. Sjur hadde det mest brukte verktøyet liggande i skuffa slik at det var tilgjengeleg. Skuffa vart snart fylt med spon og sagflis frå arbeidet og verktøyet vart liggande mellom dette og det var ikkje alltid like lett å sjå kor alt var. Ei alternativ plassering av verktøyet har kanskje vore eit føremon. Sjølv tenkte eg ein del på at arbeidet med å sikte etter rett kant og vinding kunne vore gjort meir presist om emna ikkje var spent fast i baktanga. Då fekk ein ut eventuelt spenn i emna. Det ville føre til ekstra arbeid å løsne emna for sikting og så spenne dei fast igjen. Ein høvelbenk utan baktang men med høvelklo for å støyte emnet mot kunne vere ei alternativ løysing. Dette er detaljar som kunne effektivisere arbeidet.

For Sjur var det ikkje høve til å dvele så mykje ved det funksjonelle med høvelbenken. Vi hadde avgrensa med tid og mykje arbeid som skulle gjerast. Sjølv om Sjur hadde mykje erfaring med snikring med handverkty så hadde han ikkje stått i ein større produksjon av dører snikra med handverktøy. Slik større produksjon gjorde han på ein maskinverkstad då han var yrkesaktiv. Om Sjur skulle produsere mange dører med handverktøy og fekk tid på seg til å førebu arbeidet så har han sikkert gjort ein del endringar i arbeidsmåtane for å arbeide meir effektivt. Kommenter gjerne i posten om du har tankar om arbeidet og korleis høvelbenken verkar i høve til det.