Category Archives: 1600-tal

More tools at Skokloster Castle

My last post about the tools at Skokloster had a lot of pictures of very nice tools and the unfinished hall in the Castle. Skokloster has a lot to offer if you are interested in 17th century. Fine furniture, paintings, glass, roof construction or weapons, just name it, and you will find it at Skokloster. That is almost true ;-). I would just like to show some of the lathes and lathe tools at the castle. The first owner, Carl Gustaf Wrangel (1613-1676) where not only rich and powerful, but also a passionate woodworker and had his lathe workshop in his castle. The workshop have later been moved several times and are now arranged in a room in one of the towers, close to the unfinished hall in the castle. Also several of the later owners where woodworkers and supplemented the already large collection of woodworking tools. The tools have been maintained in working condition through the centuries. The Castle are now a museum that are open in the summer, and all year round for group bookings. You can also get a guided tour in English.

There is a lathe in the unfinished hall at Skokloster. This seems to have been used a lot. The more refined lathes are placed in their own room in one of the towers in the castle. Photo: Roald Renmælmo
There is a lathe in the unfinished hall at Skokloster. This seems to have been used a lot. The more refined lathes are placed in their own room in one of the towers in the castle. Photo: Roald Renmælmo

Woodworking where common among the upper class men in Europe in the 17th century and both the tools ordered from Jan Arendtz in 1664 and the lathes and tools at Skokloster  are a part of this. The oldest lathe in the lathe workshop are made around 1670-1675 by Johan Kesmaker and might have been used by Carl Gustaf Wrangel. The lathe tools are from different makers but a large group are made by Johan Kesmaker together with a late in 1673. (Knutsson, Kylsberg 1985) The workbenches and some of the other tools at Skokloster might have been used by the craftsmen working at the castle. I have not found a workbench that I believe to be as old as the tools made by Jan Arendtz. It is still possible that some parts of the workbench that Tomas have posted about can be a lot older than the workbench as it is today? It could be as old as the tools from 1664 and have been used by Wrangel, but we can not find a way to date this bench.

Further reading/ references:

Knutsson, J., Kylsberg, B., & Skoklosters slott. (1985) Verktyg och verkstäder på Skoklosters slott : utställningskatalog

Bengt Kylsberg, ed. (1997). Skokloster – Reflections of a Great Era. Skoklosters slott.

Tools at Skokloster Castle in Sweden

Some of you have been following our blog so long that you might remember that Tomas has posted about an interesting old workbench at Skokloster Castle in Sweden? You might also remember that I have posted some pictures of some of the tools in the collection at Skokloster? Some of the comments on that post asked for more pictures of the tools at Skokloster, and here they come at last. This time I write in English as many of the readers of the last posts about the tools at Skokloster where not reading Norwegian.

This is the famous unfinished hall at Skokloster. The Castle was started in 1654 and this hall was left like this in 1676 when the owner, Wrangel, died. Photo: Roald Renmælmo
This is the famous unfinished hall at Skokloster. The Castle was started in 1654 and this hall was left like this in 1676, when the owner, Wrangel, died. The hall are a very interesting document of how a building project was organized in about 1670. The scaffolding where found dismanteled and what we see on the photo are the origianl material in a reconstructed scaffolding. Photo: Roald Renmælmo

The unfinished hall at Skokloster have some workbenches, a lathe and some tools that all belongs to the castle. In the next room there are a large collection of woodworking tools that have been bought and used by the previus owners. Some of the wooden molding planes  fit with some of the moldings found in different rooms in the castle. I think some of the planes could have been brought by some of the carpenters working at the castle prior to 1676. The largest part of this tool collection are the tools ordered and delivered from the toolmaker Jan Arnendtz in Amsterdam in Holland in the year 1664. Most of the more than 200 tools and even the documenteation of the order are preserved at Skokloster.

Some of the tools ordered from Jan Arendtz in 1664. They are in very good condition. Photo: Roald Renmælmo
Some of the tools ordered from Jan Arendtz in 1664. They are in very good condition. Photo: Roald Renmælmo

It is some planes and tools that sems to be made by different toolmakers than Jan Arendtz. I think some of theese tools might be used by the carpenters in the building period. Most of the tools made by Jan Arendtz have seen very litle use during the more that 350 years at Skokloster. There might have been several different sets of tools and the other sets might be more intended to be used?

The tool collection at Skokloster are a very important reference to tools and toolmaking about 350 years ago. The first owner, Carl Gustaf Wrangel was a high ranking Swedish noble, statesman and military commander. He had the money and power to build this castle in a period in the middle of the 17th century when Sweden expanded to become one of the major powers in Europe. The tools and the craftsmen at Skokloster 350 years ago might have been among the best there was in Europe at the time?

The Vasa workbench rebuilt

The almost finished workbench of the Vasa model are set up in our improvised workshop in Mariestad. Photo: Roald Renmælmo
The almost finished workbench of the Vasa model are set up in our improvised workshop in Mariestad. Photo: Roald Renmælmo

Vasa is a Swedish warship built 1626-1628. The ship sank after sailing about 1300 meters into her maiden voyage on 10. August 1628. The ship was salvaged in 1961 and its museum are today one of Swedens most popular tourist attractions. Among the extensive amount of relative well preserved artifacts are a Joiners workbench. Tomas and I have examined the original bench at the Vasa Museum and have had support from Fred Hocker and Evelyn Ansel at the museum. The bench is made of oak and some of the parts have been nailed with iron nails. Theese have corroded away during the 333 years on the seabed. There are traces after a bench hook close to the left front leg. There are also a lot of holes in the bench top and the legs. We have interpreted theese as holes for holdfasts. There are also a sliding deadman with holes of the same dimension. There are some traces after nails that would have fixed a crochet left of the left leg. A crochet have not been found yet.

There are some joiners tools from the wreck. Some of the interiour panels of the cabins where still unfinished when the ship sank. We think that the workbench is a Joiners bench and have been used by one or more Joiners making panels and doors for the ship. The bench are 3,3 meters long, 72,3 centimeters (28½») high and the benchtop 35,8 centimeters (14″) wide. We have made ours about 75 centimeters high after we have discussed how erosion might have made the original bench a bit lower. The average body length of the Joiners in 1628 would also have been slightly less than today. I have made a picture gallery of the last part of the work on our bench. Tomas has also made a similar bench that he has posted about. Click on the miniature pictures to display text and higher resolutions.

The workbench are going to be on display on «Bygningsvernkongressen» in Oslo in the beginning of September. Later we will use the bench and our workshop in Mariestad to do projects on historical joinery. I have some photos of details of the bench and I have made a small gallery of this.

We have done extensive research about this workbench and have posted our work on the blog. We have made categories about this: https://hyvelbenk.wordpress.com/category/snikring-av-hovelbenk/tomas-og-roald-snikrar-hovelbenk-i-mariestad/ and: https://hyvelbenk.wordpress.com/category/snikring-av-hovelbenk/tomas-snikrar-hovelbenk-modell-vasaskipet/ Most of the posts are written in Norwegian or Swedish, but a few posts are written in English. If you have any questions about the workbench from Vasa you are free to comment in English. We will try to ansver.

«Framtång»

I en av bänkens ändar finns det hål efter spikar och tryckmärken efter något som spikats fast på sidan. Det har med all säkerhet varit ett stopp för ämnen som satts upp i bänken med hjälp av bänkhållare i benen och i det flyttbara stödet. Stoppet som sitter i bänken nu är rekonstruerat.

_P7C8000
Rekonstruerat stopp i Vasabänken. Foto: Roald Renmælmo

Vi har två exempel på bänkar med  stopp på sidan av bänken. En bänk är från Siljansnäs i Sverige och den andra från Bardu i Norge. Ingen av de två bänkarna har något mer hjälpmedel för fastspänning av arbetsstycken på sidan. Roald har lagt in två exempel på «bordkliper»   i inläggget om bänken från Bardu.

Framtång. Foto: Beth Moen
Bänk från Siljansnäs. Foto: Beth Moen
_P7C9895
Bänk från Bardu. Foto: Roald

Jag har hämtat  ytterligare tre exempel från 1700-talslitteraturen.

Diderot-hyvelbänk
Ur: Diderot & D´Alembert (1753 -1765)
Roubo-017
Ur: Roubo (1769)
Ur Roubo.
Ur Roubo. Här är inte bänkhållarna inritade i på benen, men på alla övriga bänkar i boken är dom med.

De två första exemplen har inte ett system med bänkhållare (holdfast) för att spänna fast arbetsstycken på sidan av bänken som exemplen från Didetot & D´Allembert, Roubo och Mikkelsen.

I bänken från Bardu kilas styckena fast i stoppet och det gör eventuellt stycken över en viss tjocklek i bänken från Siljansnäs. Jag uppfattar det som om styckena inte kläms fast i varken » Diderotbänken» eller «Roubobänkearna». I Vasabänken, som har bänkhållare på sidan, kan det förmodligen vara tillräckligt med en kloss som är utformad som någon form av stopp utan kilverkan för att kunna bearbeta arbetstyckena. Jag valde att göra två  förslag, ett med kilform som det i bänken från Bardu och ett som är en vinkelrät kloss mot bänkskivans sida utan kilverkan. Senare kommer vi att använda bänkarna, och då får vi ett test på hur de fungerar.

framtång2
Kilverkande stopp. Foto: Tomas Karlsson
framtång1
Stopp utan kilverkan. Foto Tomas Karlsson

Källor

Mikalsen, Ulf (2006). Trebåtbygging.

Roubo (1769). L´art du menusier.

Diderot & D´Allembert (1751). Encyclopedi ou Dictonaire Raisonne des Sciens, des Arts et de metiers.

Borrhål i benen och i det flyttbara stödet

I benen och det flyttbara stödet (sliding deadman) är det ett antal borrhål. Hålen är från 30 mm till 44 mm i diameter. I bänkskivan är det minsta hålet 25 mm. Vi har antagit att det är den ursprungliga storleken på hålen, som vi anser varit avsedda för bänkhållare (hold fast).

Hålens mått är i höjdled är angivna från benens nedre ände. I sidled är måtten på  vänster ben angivna från vänster kant och på höger ben växelvis från vänster och höger kant.
Hålens mått är i höjdled är angivna från benens nedre ände. I sidled är måtten på höger ben angivna från vänster kant och på vänster ben växelvis från vänster och höger kant.

 

Hålen sitter inte i nivå med varandra. Det kan bero på den erosion som skett under tiden som bänken legat i vatten. Hålen behöver inte ha eroderat jämnt. Jag har ritat in benens placering i skivan efter måtten till tappskuldrorna. Eftersom måtten skiljer 8 mm är benen förskjutna i höjdled. Detta påverkar också hålens nivåförhållande mellan de båda benen.
Hålen sitter inte i nivå med varandra. Det kan bero på den erosion som skett under tiden som bänken legat i vatten. Hålen behöver inte ha eroderat jämnt. Jag har ritat in benens placering i skivan efter måtten till tappskuldrorna. Nivåskillnaden mellan hålen i benen är mellan 4 till 23 mm. Fyra av hålen håller sig inom ett spann på 4 – 13 mm.

 

 

 

Jag kommer att i första hand borra fem hål i benen och det flyttbara stödet och placera dem i nivå med varandra. De oregelbundet placerade hålen kan ha borrats när ett behov för ett speciellt arbetsstycke uppkom.
Jag kommer att i första hand borra fem hål i benen och det flyttbara stödet och placera dem i nivå med varandra (hålen är markerade med ringar). De oregelbundet placerade hålen kan ha borrats när ett behov för ett speciellt arbetsstycke uppkom.

 

 

flyttbart-stöd-2
I det flyttbara stödet är det sex hål. Hålen har ingen måttangivelse i uppmätningsprotokollet.

 

 

Stöd5
Flyttbart stöd. Foto: Roald Renmælmo

 

Flyttbart stöd

Bänken har varit försedd med ett flyttbart stöd (sliding deadman). Stödet har med stor sannolikhet använts som hjälp att stödja arbetsstycken som var kortare än avståndet mellan benen vid t.ex. hyvling av kanter.

Stödets mått i uppmätningsprotokollet: 455 mm x 170 x 75 mm

Flyttbart-stöd1
I stödets ändar är urtag gjorda. I ena änden är urtaget helt dvs. det kan kamma över ett annat stycke som passar i urtaget och i andra änden är det ett rimligt antagande att urtaget är slitet. Det bör ha haft ett liknande urtag i båda ändar för att stödet ska hållits på plats i bänken. Foto: Roald Renmælmo

 

Foto: Roald Renmælmo
Stödets slitna ände. Foto: Roald Renmælmo

Stödet är slitet och eroderat. Jag uppskattar att urtagens mått varit, i den ”hela” änden, var ca 31 x 12 mm (1¼” x ½”) och i den slitna änden, ca 50 x 12 (2” x ½”). Med ledning av dessa mått tror jag att den slitna änden med det större urtaget varit vänd nedåt. Dels stämmer det med måtten på den uthyvlade ”noten” på underslån och att stödet bör ha slitits mer på nedsidan vid användningen. Underslåns utsida är kraftigt nednött, kanske en kombination av förslitning och erodering. Det bör också i så fall varit fallet med stödet.

flyttbart-stöd-5
Listen som håller stödet på plats i bänkskivans underkant är rekonstruerad. Foto: Roald Renmælmo

 

IMG_0016
Stödet på plats. Foto: Tomas Karlsson

 

Källor

Hocker, Fred (2012). Uppmätningsprotokoll.

Borrning av hål i skivan för bänkhållare

I skivan på Vasabänken har 13 runda hål borrats. Hålen är från 25 mm – 54 mm. Vi har antagit att hålet på 25 mm är den urprungliga dimensionen och att de övriga hålen har slitits och eroderat. Antalet hål är 13 st, placerade i två rader som förskjutits. 12 av hålen ligger i en jämn linje, ett hål är centrerat i skivan. Avstånden mellan hålen i de två raderna är i genomsnitt 420 mm. 10 av de tolv hålen ligger inom en spridning på 401 mm – 414 mm. På dessa hål är genomsnittsavståndet 408 mm, vilket motsvarar 16 1/2 verktum. Viss förskjutning av hålen kan ha uppstått vid borrningen och den efterföljande förslitningen och eroderingen.

image
Skivan har märkts upp för borrning av hål för bänkhållare efter måtten i uppmätningsskissen. Måtten är tagna från skivans högra ände, sedd framifrån och i förhållande till en centrumlinje. Hålet nederst i bild avviker från de två raderna. Hål nummer 13 vid bänkens vänstra ände har inte markerats.

Vi har antagit att hålen varit till för bänkhållare. Två bilder exempel ur två encyklopedier från 1700-talets mitt, mer än 100 år efter att Vasaskeppet sjönk, visar en liknande  hålbild som på Vasaskeppsbänken, dvs. hål som är spridda över bänkytan.

Hyvelbänkar ur Roubo.
Hyvelbänkar ur Roubo.
Vekrstadsbild ur Diderot & Dállembert.
Vekrstadsbild ur Diderot & Dállembert.

Bänkhållaren som ska användas har en  diameter på ca 27,5 mm. Bänkhållaren som stått som förebild för de två kopior som smitts har tidigare använts i en bänk med fram- och baktång. Hålen borrades   med utgångspunkt från två bilder, en från Roubo (1769) och en från Hallén & Nordendahl (1923), ca 5 mm större än bänkhållarens diameter. Detta gjorde att hållaren lutade något när ett stycke spändes fast.

Roubo-018
Ur Roubo.

 

 

Bänkhållare. Ur Hallén & Nordendahl (1923).
Ur Hallén & Nordendahl (1923). Skalan på bilden anges till 1:8. Vid mätning på bilden ger det ett mått på hållaren 25 mm och hålet till 32 mm.

Som tidigar nämnts kan hålen i originalbänken har borrats med någon typ av skednavare. Jag provade att borra hål i ek med en konisk spiralnavare och en spiralnavare. Jag fick problem med den koniska navaren. Det var svårt att få den att «ta» och när jag väl lyckades komma ned en bit i stycket blev det så tungt att dra runt  i den torra eken, att det kändes som att jag riskerade att bryta sönder navaren.  Jag lämnar borrningen med den koniska navaren till fortsatt provning i bänken i Mariestad då Roald, som har mer erfarenhet av att använda koniska spiralnavare, är med.

image
Konisk spiralnavare, tillverkad av Johannes Fosse. Foto: Tomas Karlsson

 

image
Spiralnavare av Engelsk tillverkning. Foto: Tomas Karlsson

Originalskivan är 3302 mm lång och 365 mm i vänster ände respektive 323 mm i höger ände. Hålen på Stigtomtabänken, som är jämnbred, 365 mm, mäts in med måtten från uppmätningsprotokollet. Istället för att borra hålen ca 5 mm större än hållaren väljer jag att borra dem ca 1 mm större.

image
Hålen borras av Jonas Karlsson. Foto : Tomas Karlsson

Källor

Diderot, Denis & Alembert, Jean le Rond d» (red.) (1778-1781). Encyclopédie, ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers.

Hallén & Nordendahl (1923). Träslöjd.

Hocker, Fred (2012). Uppmätningsskiss.

Roubo  (1769). L’art du menuisier: avec figures en taille-douce  es sciences, des arts et des métiers.

 

Verktøy på Skoklosters slott

Samling av høvlar på Skokloster slott. Denne grupperinga viser dei høvlane som var bestilt i 1664. Dei var levert av verktøymakaren Jan Arendtz i Amsterdam, hans stempel finnast på dei fleste høvlane. Foto: Roald Renmælmo
Samling av høvlar på Skokloster slott. Denne grupperinga viser dei høvlane som var bestilt i 1664. Dei var levert av verktøymakaren Jan Arendtz i Amsterdam, hans stempel finnast på dei fleste høvlane. Foto: Roald Renmælmo

Ei av dei fremste verktøysamlingane i verda finn vi på Skoklosters slott, ei slott som ligg på ei halvøy i Mälaren mellom Stockholm, Uppsala og Enköping i Sverige. Slottet i seg sjølv er eit av dei fremste barokkslott i Europa og verdt eit besøk. Slottet vart bygd i tidsrommet 1654-1676 av Carl Gustaf Wrangel som døde før slottet vart heilt fullført. Det er framleis delar av slottet som ikkje er fullført. Under arbeidet med bygginga hadde Wrangel fått kjennskap til den høge kvaliteten og dei moderne profilane på hollandske høvlar gjennom sin kollega Claes Stiernsköld. Han tok kontakt med handelsagenten Peter Trotzig i Amsterdam i februar 1664 for å bestille snikkarverktøy. Peter melder etter kort tid at han har bestilt verktøyet hos mester Jan Arendtz. Verktøyet, omkring 200 høvlar, økser, hoggjarn mm, kom i løpet av året 1664. Mesteparten av verktøyet finnast framleis på Skokloster og ein kan også kontrollere desse opp mot rekninga frå Arendtz frå 1. juli 1664 som også er bevart. (Knutsson og Kylsberg, 1985)

Denne handsaga laga av Jan Arendtz var ein del av leveransen av verktøy i 1664. Tilsvarande handtak finnast mellom verktøyet frå Vasaskipet. Også Rålamb har teikning av ei tilsvarande sag. Det er eit fantastisk fint handverk i både bladet og skaftet. Foto: Roald Renmælmo
Denne handsaga laga av Jan Arendtz var ein del av leveransen av verktøy i 1664. Tilsvarande handtak finnast mellom verktøyet frå Vasaskipet. Også Rålamb har teikning av ei tilsvarande sag. Det er eit fantastisk fint handverk i både bladet og skaftet. Foto: Roald Renmælmo
Ein av sletthøvlane av verktøyet som var levert av Jan Arendtz i 1664. Foto: Roald Renmælmo
Ein av sletthøvlane av verktøyet som var levert av Jan Arendtz i 1664. Foto: Roald Renmælmo
Høvelstålet til høvelen på biletet over. Dette smedstempelet finnast på mange av ståla i høvlane og på ein del av det andre verktøyet. Foto: Roald Renmælmo
Høvelstålet til høvelen på biletet over. Dette smedstempelet finnast på mange av ståla i høvlane og på ein del av det andre verktøyet som var levert av Arendtz. Foto: Roald Renmælmo
Framenden av høvelen over. Ein ser tydeleg stempelet I:A som er bokstavane til Jan Arendtz. Foto: Roald Renmælmo
Også økser, hoggjarn, sager og liknande var med i leveransen frå Jan Arendtz i 1664. Dei to grindsagene var også ein del av leveransen. Det er mogleg dei enda har sine originale blad. Foto: Roald Renmælmo
Også økser, hoggjarn, sager og liknande var med i leveransen frå Jan Arendtz i 1664. Dei to grindsagene var også ein del av leveransen. Det er mogleg dei enda har sine originale blad. Foto: Roald Renmælmo
Etter ein kommentar frå Ernest såg eg behovet for eit ekstra bilete som viser verktøyet på det eine bordet frå ein annan vinkel. Verktøyet her var med i leveransen frå Jan Arendtz i 1664, altså for 350 år sidan. Foto: Roald Renmælmo
Etter ein kommentar frå Ernest såg eg behovet for eit ekstra bilete som viser verktøyet på det eine bordet frå ein annan vinkel. Verktøyet her var med i leveransen frå Jan Arendtz i 1664, altså for 350 år sidan. Foto: Roald Renmælmo

Mykje av verktøyet som var levert av Jan Arendtz er i forbløffande god stand etter å ha lege på Skokloster slott i 350 år. Det er ei unik kjelde til å få inntrykk kvaliteten på godt verktøy på 1600-talet. Om kvaliteten og utforminga på desse verktøya er representativ for det ein hadde elles i Sverige på den tida er eit viktig spørsmål å stille. Verktøyet er laga av ein profesjonell verktøymakar som var del av eit fagmiljø i Amsterdam. Gerrit van der Sterre har lagt ned eit stort arbeid for å kartlegge verktøy og verktøymakarar frå denne tidlege tida i Amsterdam og Holland. Det er først mot slutten av 1500-talet han finn døme på spesialiserte verktøymakarar, ein høvelmakar så tidleg som 1585. Høvelmakarar er nemnde i eit dokument frå 1614 og då var desse ein del av snikkarlauget.  Verktøymaking var med andre ord eit spesialisert fag og ein hadde eit sterkt fagmiljø i Amsterdam på 1600-talet. (Sterre, 2001) Handverkarane i Stockholm på 1620-talet, då høvelbenken frå Vasaskipet var i bruk, hadde også mykje kontakt med handverksmiljøa i Amsterdam. Det var mange hollandske handverkarar involvert i byggjearbeidet.

Denne profilhøvelen er ikkje ein del av verktøyet som Jan Arendtz leverte i 1664. Den er likevel truleg omtrent frå same tid sidan profilen finnast på ein del lister i innreiinga som var gjort på 1660-70-talet. Det er mange høvlar i samlinga med likearta kjenneteikn. Mitt forslag er at høvelen kan ha tysk opphav sidan nokre detaljar i utforminga kan minne om seinare tyske høvlar. Foto: Roald Renmælmo
Denne profilhøvelen er ikkje ein del av verktøyet som Jan Arendtz leverte i 1664. Den er likevel truleg omtrent frå same tid sidan profilen finnast på ein del lister i innreiinga som var gjort på 1660-70-talet. Det er fleire høvlar i samlinga med likearta kjenneteikn. Mitt forslag er at høvelen kan ha tysk opphav sidan nokre detaljar i utforminga kan minne om seinare tyske høvlar. Foto: Roald Renmælmo
Høvelstålet til høvelen over. Foto: Roald Renmælmo
Høvelstålet til ein likearta høvel med den på biletet over. Dei to høvlane har same smedstempel på ståla og elles like detaljar. Mest truleg er dei laga av ein og same høvelmakar eller snikkar. Ståla er smidd av jarn og har pålagt eggstål. Dei er koniske, tjukkare framme og tynnare bakover tangen. Foto: Roald Renmælmo
Det er ein heil del ulike jarn i samlinga. Både treskjerarjarn og ulike tappjarn og hoggjarn. Foto: Roald Renmælmo
Det er ein heil del ulike jarn i samlinga. Både treskjerarjarn og ulike tappjarn og hoggjarn. Foto: Roald Renmælmo

Verktøysamlinga på Skokloster gjer det mogleg for oss å sjå kva verktøy som var tilgjengeleg på 1600-talet. I vårt arbeid med å forstå høvelbenken frå Vasaskipet er denne samlinga av stor verdi. Vi får innblikk i kva verktøy som kunne vore brukt til snikringa av benken. Vi får også innblikk i verktøy som kan ha vore brukt til å arbeide på den aktuelle benken. Vi kan forstå benken i ein større samanheng.

Kjelder

Knutsson, Johan; Kylsberg, Bengt (1985): «Verktyg och verkstäder på Skoklosters slott», utställningskatalog, 1985.

Sterre, Gerrit van der, «Four centuries of Dutch planes and planemakers», 2001

Høvelbenken i Mariestad er på føtene

Tomas tappar ut for tappen til framfot. Tappen er i full breidde og er ca, 44 mm tjukk og trekt inn 30 mm frå kanten. Vi tappa ut på same måten som Tomas, med to smale tapphol med lokkbeitel på 8 eller 12 mm i kvar side. Foto: Roald Renmælmo
Tomas tappar ut for tappen til framfot. Tappen er i full breidde og er ca, 44 mm tjukk og trekt inn 30 mm frå kanten. Vi tappa ut på same måten som Tomas, med to smale tapphol med lokkbeitel på 8 eller 12 mm i kvar side. Her prøver Tomas min lokkbeitel på 5/16″ (8 mm) av engelsk fabrikat med stempel: P. LAW. Truleg eit 1700-tals verktøy. Foto: Roald Renmælmo

Tidlegare i veka kunne vi ta vår nye verkstad i Mariestad i bruk. Vi har meir langsiktige planar med eit bygg som tidlegare har vore ein snikkarverkstad i Mariestad og som vi har fått lovnad på. I påvente av at dette vert flytta til byggøvingsgården på Johannesberg i Mariestad har vi tatt i bruk eit lite tømmerhus som er sett opp som eit øvingsobjekt på eit tømringskurs. Huset har flott furugolv og har leirklining på tømmerveggane. Det verkar som eit bra hus for vår snikkarverkstad med fokus på 1600-tals snikring. Det har vore brukt som lager ei tid og vi arbeider med å omplassere noko av det som har vore lagra der. Etter lett rydding har vi fått plass til materialane til høvelbenken og til å arbeide med samansettinga av benken. Etterkvart vil vi rydde ut alt som ikkje høyrer heime på ein slik snikkarverkstad og innreie med det vi treng for å arbeide med forsøk med historisk snikkararbeid.

Tapphola til føtene vart tappa ut på den måten at vi brukte lokkbeitel og hogg ut eit spor inntil streken på kvar side. Vi hogg til omlag rett djup på 2". Til merkinga brukte vi ripmot og rissnål. Foto: Roald Renmælmo
Tapphola til føtene vart tappa ut på den måten at vi brukte lokkbeitel og hogg ut eit spor inntil streken på kvar side. Vi hogg til omlag rett djup på 2″. Til merkinga brukte vi ripmot og rissnål. Foto: Roald Renmælmo
Den veden som stod att midt på vart hogd ut med eit 1" hoggjarn. Dette er smidd av Øystein Myhre med pålagt eggstål. Det var stor belastning på tappjarna i den harde eika og nokre andre jarn fekk skadar i eggen. Dette jarnet kom skadefritt i frå arbeidet. Foto: Roald Renmælmo
Den veden som stod att midt på vart hogd ut med eit 1″ hoggjarn. Dette er smidd av Øystein Myhre med pålagt eggstål. Det var stor belastning på tappjarna i den harde eika og nokre andre jarn fekk skadar i eggen. Dette jarnet kom skadefritt i frå arbeidet. Foto: Roald Renmælmo
Tapphola er ferdige. Framfoten med tappen ligg til høgre på benken. Tappen på strekkfisken er synleg i venstre kant. Foto: Roald Renmælmo
Tapphola er ferdige. Framfoten med tappen ligg til høgre på benken. Tappen på strekkfisken er synleg i venstre kant. Vi drøfta korfor tappen på føtene er lagt til eine sida og ikkje er sentrert med ei skulder på kvar side? Om vi reduserte tjukna på tappen til 1″ så kunne vi fint ha fått ei god skulder på innsida. Vi hadde då spart litt arbeid på tappholet men fått litt meir arbeid med saging av tapp. Det har vore lettare å få nøyaktig tilpassing av foten og få den stødig. Eg trur eg vil gå for ei slik løysing om eg skal byggje fleire slike benkar. Foto: Roald Renmælmo
Tomas arbeider med tverrtrea på benken som står på føtene sine. Tverrtrea vart tilpassa og spikra fast med smidde spikar. Foto: Roald Renmælmo
Tomas arbeider med tverrtrea på benken som står på føtene sine. Tverrtrea vart tilpassa og spikra fast med smidde spikar. Foto: Roald Renmælmo
Killingfot, benkehake og spikar til benken. Dette er smidd av Mattias Helje. Vi kom ikkje så langt at vi fekk laga hol for benkehake og killingfot. Vi har fått spikra eine tverrtreet. Foto: Roald Renmælmo
Killingfot, benkehake og spikar til benken. Dette er smidd av Mattias Helje. Vi kom ikkje så langt at vi fekk laga hol for benkehake og killingfot. Vi har fått spikra eine tverrtreet. Foto: Roald Renmælmo

Tomas bur 20 mil frå Mariestad og er regelmessig der for å undervise studentar. Eg bur nesten 180 mil unna og er ikkje så ofte i Mariestad som Tomas. Det blir derfor litt organisering for å passe inn at vi kan vere dei same dagane i Mariestad for å snikre vidare på høvelbenken. Vi har ikkje fastsett dato for neste arbeidsøkt, men det blir i løpet av våren. Arbeidet som gjenstår er å rette av benkeplata, spikre tappane til føtene fast i benkeplata, nagle tappane i strekkfisken og bore hol for killingføter og benkehake. For benkeplata sin del er det bra å vente litt med rettinga til materialen har fått gått seg til skikkelig i det nye lokalet.

Vasabenken og verktøyet

Åke Claesson Rålamb (1651-1718) var forfattar av ein bokserie som kom ut mellom 1690 og 1694. Den eine boka "Skeppsbyggerij" har med ei oversikt over verktøy. "Viser allehånde timmermens redskap og verktyg huru the i Swerige som andra lånder åre brukeligaste". Fig 1, Enyxa på Engelsk maneer. Fig. 16, Een Swensk eller Hållensk Skarffyxa. Fig. 18, Handsåg med skaft som brukas i Hålland och Swerige. Figur: Frå boka "Skeppsbyggerij", Åke Claesson Rålamb, Stockholm, 1691
Åke Claesson Rålamb (1651-1718) var forfattar av ein bokserie som kom ut mellom 1690 og 1694. Den eine boka «Skeppsbyggerij» har med ei oversikt over verktøy. «Viser allehånde timmermens redskap og verktyg huru the i Swerige som andra länder äre brukeligaste». Fig 1, En yxa på Engelsk maneer. Fig. 16, Een Swensk eller Hållensk Skarffyxa. Fig. 18, Handsåg med skaft som brukas i Hålland och Swerige. Figur: Frå boka «Skeppsbyggerij», Åke Claesson Rålamb, Stockholm, 1691. Kopparstikka er hans eigne.

Oversikta til Rålamb er seinare enn Vasaskipet og høvelbenken som vi fokuserer på, men kan vere nyttig for å sette verktøyet inn i ein samanheng. Han skriv namn på dei ulike verktøya og skriv også om det er verktøy som er typisk svensk, hollandsk eller engelsk. Det viser at det var skilnad på verktøy i dei ulike landa på den tida, men samtidig var alt dette verktøyet tilgjengeleg for Rålamb. (Rålamb, 1691) Vasaskipet var eit stort og krevjande skip og bygge og dyktige handverkarar frå Sverige, Holland, Tyskland og truleg fleire land var involvert i arbeidet. Her var det både handverkskompetanse og verktøy frå ulike land. (Hocker, 2011) Verktøyet som er funnet om bord på skipet er veldig spennande sidan det gir oss kunnskap om kva verktøy som var ombord på skipet den dagen det forliste i år 1628. Marinarkeologen Carl Olof Cederlund har skrive ein artikkel om verktøyet som ble funnet i ei kiste på trossdekket. Der samanliknar han med verktøyet til Rålamb og verktøykista frå briggen Falken som var i drift frå 1877-1944. Han ser mange fellestrekk i desse verktøysamlingane. (Cederlund, 1963) Det er også ein bloggpost på bloggen St. Thomas Guild som tar for seg verktøyet frå Vasaskipet

I denne samanghengen er det vi må sjå høvelbenken i Vasaskipet. Vi er interessert i kva arbeid som ble gjort på benken og kva verktøy som kan ha vore i bruk av snikkaren som nytta benken. Vi er også interessert i kva verktøy som kan ha blitt brukt til å snikre sjølve benken. Det er dessverre få verktøyspor med klare signaturer etter spesielle verktøy på sjølve benken. Vi kan sjå at det er bora hol i benkeplata og at dei best bevarte hola har ein diameter på kring ein tomme. Ut frå det kan vi ikkje seie så mykje om den detaljerte utforminga på boret som har vore brukt, men vi kan seie at boret har hatt eit skjer som laga eit hol på kring ein tomme i diameter.  Vi kan og sjå at dei ulike delane har vore retta og kanta. Sjølv om vi ikkje ser tydelege spor etter høvelen så er vi nokså sikre på at delane er høvla fram til den forma dei har. Det er  ein del høvlar som er funnet i vraket. Den mest kjente er nok sletthøvelen frå verktøykista som ble funnet på trossedekket.

Denne sletthøvelen var med i verktøykista som ble funnet på trossedekket i Vasaskipet. I kista var det berre denne eine høvelen. Den minner mest om høvlar frå Holland men finnast ingen god oversikt over korleis svenske høvlar var utforma på denne tida. Foto: Roald Renmælmo
Sletthøvelen var med i verktøykista som ble funnet på trossedekket i Vasaskipet. I kista var det berre denne eine høvelen. Den minner mest om høvlar frå Holland men det finnast ingen god oversikt over korleis svenske høvlar var utforma på denne tida så vi kan ikkje seie sikkert at han ikkje er svensk. Evelyn Ansel på Vasamuseet har gjort ei flott oppmåling av denne høvelen som du kan sjå på Skeppsbloggen. Foto: Roald Renmælmo
Tommestokkar og svaivinkel funnet om bord i Vasaskipet. Den nederste tommestokken er delt inn i 11 tommar og med midtmerke på 5 ½". Det var den vanlege foten i Amsterdam på den tida. Tommestokken i midten er delt inn i 12" og er meir i samsvar med den svenske tommen på den tida. Foto: Roald Renmælmo
Tommestokkar og svaivinkel funnet om bord i Vasaskipet. Den nederste tommestokken er delt inn i 11 tommar og med midtmerke på 5 ½». Det var den vanlege foten i Amsterdam på den tida. Tommestokken i midten er delt inn i 12″ og er meir i samsvar med den svenske tommen på den tida. Det er eit prov på at det var handverkarar frå ulike land som arbeidde på skipet. Foto: Roald Renmælmo
Borevinner, økseskaft, tappjarnskaft, vinkel og handtak til ei sag av hollandsk eller svensk type i følgje Rålamb. Dette er noko av innhaldet i ei verktøykiste som var funnen om bord i vraket. Alt av jarn er rusta bort så det er berre skafta som er bevart. Foto: Roald Renmælmo
Borevinner, økseskaft, bileskaft, tappjarnskaft, vinkel og handtak til ei sag av hollandsk eller svensk type i følgje Rålamb. Dette er noko av innhaldet i ei verktøykiste som var funnen om bord i vraket. Alt av jarn er rusta bort så det er berre skafta som er bevart. Evelyn Ansel har også gjort oppmålingar av borevinnene. Foto: Roald Renmælmo
Også nokre delar av grindsager er blant verktøyet som var funnet om bord i skipet. Slike sager var ikkje med i oversikta til Rålamb. Foto: Roald Renmælmo
Også nokre delar av grindsager er blant verktøyet som var funnet om bord i skipet. Slike sager var ikkje med i oversikta til Rålamb. Foto: Roald Renmælmo
I verktøykista var det berre ein sletthøvel. Andre stader på skipet er det funnet fleire høvlar av ulike slag. Frå venstre, hulkilhøvel, gradhøvel og semshøvel. Desse trur eg kan knytast til arbeidet med innreiing som enda ikkje var fullført då skipet forliste. Foto: Roald Renmælmo
I verktøykista var det berre ein sletthøvel. Andre stader på skipet er det funnet fleire høvlar av ulike slag. Frå venstre, hulkilhøvel, gradhøvel og semshøvel. Desse trur eg kan knytast til arbeidet med innreiing som enda ikkje var fullført då skipet forliste. Foto: Roald Renmælmo

Samlinga med verktøy frå Vasaskipet er i seg sjølv ein veldig god referanse til verktøy brukt i Stockholm på 1600-talet. Spesielt om vi skal undersøkje verktøy som er relevante for vår høvelbenk. Gjennom boka til Rålamb får vi også med namn på tilsvarande verktøy og at dette verktøyet var det brukeligaste i Sverige og andre land. Vi får også vite at engelske sager var forskjellig frå dei hollandske og svenske. Det er altså forskjell på verktøyet. Det er enda ei veldig god kjelde til kunnskap om verktøy på 1600-talet i dette området av Sverige, verktøysamlinga på Skokloster slott. Denne verktøysamlinga er så omfattande og spennande at vi må vie minst ein eige post til dette seinare. Verktøy frå skipsvrak er elles ei spennande kjelde for å forstå verktøyhistoria. Verktøyet frå Mary Rose, eit engelsk krigsskip som gjekk ned i 1546, er også ei spennande kjelde. Felles for slike funn er at det aller meste av jern er rusta bort. Slik sett er verktøyet frå Willem Barents sin ekspedisjon til Novaja Semlja i 1596-97 ein viktig referanse. Her har verktøyet lege att i eit hus etter ekspedisjonen og såleis er høvelstål, borrar og liknande ganske godt bevart.

Kjelder:

Cederlund, Carl Olof, «Wasas timmermanverktyg», Trä nr 10, 1963.

Hocker, Fred, «Vasa, A Swedish Warship», Medströms Bokförlag, 2011

Rålamb, Åke Claesson, «Skeppsbyggerij», Stockholm, 1691