All posts by Tomas Karlsson

About Tomas Karlsson

Snickare från Nyköping, arbetar som lärare i snickeri på Bygghantverksprogrammet vid Institutionen för kulturvård – Mariestad, Göteborgs universitet. Min licentiatundersökning, Ramverk – en studie i bänksnickeri (2013), behandlar snickeriteknik vid tillverkning av en ramverksdörr med handverktyg. Syftet är att rekonstruera och dokumentera snickeriteknik från tiden före snickeriarbetets mekanisering. Den övergripande frågan som ställs är: Hur tillverkades en ramverksdörr och karm med handverktyg innan snickeriarbetet mekaniserades? Undersökningens två huvudsakliga källmaterial, en källardörr med spår efter tillverknings-processen och en beskrivning av tillverkningen av en dörr ur Bong Byggnadssnickaren på landet (1883) analyseras och tolkas för att sammanställas till hypoteser om hur dörrtillverkningen med handverktyg kan ha gått till. Hypoteserna prövas i något vi valt att kalla för hantverksförsök. Tanken med hantverksförsöket är att utföra hantverk, i mitt fall att snickra.

Hyvling av delar till underredet

Underredet består av två framben, två bakben, en underslå och en övre slå eller styrlist för det skjutbara stödet som ska sitta mellan underslå och den övre styrlisten. Höger bakben och den övre styrlisten saknades när skeppet bärgades.

Måtten på delarna varierar. Enligt Fred Hocker på Vasamuseet som utfört dokumentationsskissen på bänken är alla ytor erroderade utom runt spikhålen. Frambenens bredd ligger mellan 151-155 mm. Höger ben är 75 mm tjockt upp till och 82 mm ned till. Vänster ben 73 mm och 85 mm. Av bakbenen är vänster original, måtten är: bredd 120 mm och tjocklek 81-82 mm.

Bänkens framben.  Efter uppmätningsritning av Fred Hocker.
Bänkens framben. Efter uppmätningsritning av Fred Hocker.
Vänster bakben och tvärslåar. Efter uppmätningsritning av Fred Hocker Vasamuseet.
Vänster bakben och tvärslåar. Efter uppmätningsritning av Fred Hocker Vasamuseet.

Med tanke på att bänken har befunnit sig under vatten sedan 1628 är inte måttskillnaderna stora. Frågan återstår vilka de ursprungliga måtten var och om alla ytor var hyvlade?

Hyvling av del till underrede. Delarna på bänken är av varierande dimension. Jag har utgått från virke som är 3" tjockt och dimensionerat till största möjliga tjocklek. Foto: Tomas Karlsson
Hyvling av del till underrede. Delarna på bänken är av varierande dimension. Jag har utgått från virke som är 3″ tjockt och dimensionerat till största möjliga tjocklek. Foto: Tomas Karlsson
Hyveln är tillverkad i björk och är 15" lång. Stålet är 2" brett, märkt  B.O Lidberg Rosenfors.  Det är ursprungligen tillverkat för klaff. Klaffen är borttagen och stålet används oklaffat. Jag kommer att tillverka fler hyvlar och då med nysmidda stål efter äldre förlagor. Foto: Tomas Karlsson
Hyveln är tillverkad i björk och är 15″ lång. Stålet är 2″ brett, märkt B.O Lidberg Rosenfors. Det är ursprungligen tillverkat för klaff. Klaffen är borttagen och stålet används oklaffat. Jag kommer att tillverka fler hyvlar och då med nysmidda stål efter äldre förlagor. Foto: Tomas Karlsson

Till underredet hör också en nedre längsgående slå som är intappad i de främre benen. Enligt uppmätningsprotokollet är längden 2480 och tjockleken 80 mm, men bredmåttet är inte angivet. Vid vårt besök på Vasamuseet tog Roald ett antal bilder. På en av bilderna uppfattar jag det som att tappen är gjord i hela styckets bredd. På uppmätningsskissen är tapphålet 113 mm brett i båda benen. Underslån bör vara 2480 x 113 x 80 mm.

Möte underslå/ben och tvärslå. Foto: Roald Renmælmo
Möte underslå/ben och tvärslå. Foto: Roald Renmælmo

Hocker, Fred 2012. Uppmätningsskiss.

Hyvelbänk i Siljansnäs

Hyvelbänken finns i ett förråd på en gård i Siljansnäs. Bänken är 1,87 m lång. Skivan är 36 cm bred och 4,7 cm tjock. Baktången har en fast hake, men skivan saknar hakar för fasthållning. Ett av benparen förefaller vara original.

Hyvelbänk
Hyvelbänk från Siljansnäs. Foto: Beth Moen.                                                                                                                                                                                       
Framtång. Foto: Beth Moen
Framtång. Foto: Beth Moen

Hyvelbänk på Skokloster

Hyvelbänk i den "oavslutade salen" på Skokloster. Foto Tomas Karlsson.
Hyvelbänk i den «oavslutade salen» på Skokloster. Foto: Tomas Karlsson.
Skokloster slott i Uppland finns i den s.k «oavslutade salen» tre hyvelbänkar. En av bänkarna är från 1700-talets slut eller från 1800-talets förra hälft och är av tysk modell. (Knutsson & Kylsberg : 1985). Vid ett besök på slottet i februari 2013 av Jarle Hugstmyr, Roald Renmælmo och Tomas Karlsson, ställde vi oss frågan om bänkens nuvarande konstruktion är den ursprungliga, och om den nu har förändrats genom åren vilka förändringar har skett? För att skaffa underlag för fortsatta analyser och tolkningar gjorde Roald och Tomas ett nytt besök i augusti 2013 för att dels mäta upp hyvelbänken och dels några hyvlar.

Bänkskivan är av ek, bänklåda och underrede av furu. Bänkskivan har vid något tillfälle lagats i med ett stycke ek. Bänken har fram- och baktång. Bänken är försedd med en rad bänkhakshål.  Ett runt genomgående hål som förmodligen varit till för en hållhake (killingfot) och ett runt ett hål som satts igen. Från ovansidan finns också två fyrkantiga hål, 50 x 50 mm. Från undersidan syns ytterligare två fyrkantiga hål med samma mått. Dessa täcks av den ovan nämnda ilagningen.

Hyvelbänkens undersida. Foto Roald Renmaelmo.
Hyvelbänkens undersida. Foto: Roald Renmælmo.
framtångens-undersida
Framtångens undersida. Foto: Roald Renmaælmo.
baktångens-undersida
Baktångens undersida. Foto: Roald Renmaælmo.

På bänkskivans undersida finns spår efter spräckning och ritsar för bänkhakshålen och de fyra fyrkantiga hålen.

_P7C7861
Ritsar på bänkskivans undersida. Foto: Roald Renmælmo.
Ritsar
Ritsarna för bänkhakshålen och för de fyra större hålen förefaller vara gjorda vid samma tillfälle. Foto: Roald Renmælmo.
Bänkhake-2
Bänkhake. Foto: Tomas Karlsson.

 Att arbetsstycken kan sättas fast på vanligt sätt i fram- och baktång och mellan bänkakarna är uppenbart och förmodligen har de två runda hålen varit till för en bänkhållare (killingfot). Men vad fyra fyrkantiga större hålen varit avsedda för är inte lika självklart. Man kan spekulera kring om det kan vara för bänkhakar som sätts i en kloss som sedan sätts i de fyrkantiga hålen. Vanligtvis brukar det vara ett hål i bänkens ände som haken sätts i och som arbetstycken skjuts emot vid t.ex. hyvling.

Roubo-1
Hyvling med arbetsstycket fäst mot en bänkhake. Ur Roubo, L´art du menusier (1769).
Litteratur:

J. Knutsson & B. Kylsberg (1985). Verktyg och verkstäder på Skoklosters slott. Utställningskatalog 1985.

Roubo (1769). L`art du menusier: avec figures en taille-douce. Paris: