All posts by Tomas Karlsson

About Tomas Karlsson

Snickare från Nyköping, arbetar som lärare i snickeri på Bygghantverksprogrammet vid Institutionen för kulturvård – Mariestad, Göteborgs universitet. Min licentiatundersökning, Ramverk – en studie i bänksnickeri (2013), behandlar snickeriteknik vid tillverkning av en ramverksdörr med handverktyg. Syftet är att rekonstruera och dokumentera snickeriteknik från tiden före snickeriarbetets mekanisering. Den övergripande frågan som ställs är: Hur tillverkades en ramverksdörr och karm med handverktyg innan snickeriarbetet mekaniserades? Undersökningens två huvudsakliga källmaterial, en källardörr med spår efter tillverknings-processen och en beskrivning av tillverkningen av en dörr ur Bong Byggnadssnickaren på landet (1883) analyseras och tolkas för att sammanställas till hypoteser om hur dörrtillverkningen med handverktyg kan ha gått till. Hypoteserna prövas i något vi valt att kalla för hantverksförsök. Tanken med hantverksförsöket är att utföra hantverk, i mitt fall att snickra.

Verkstadsbilder och Tysk hyvelbänk

Vi har tidigare postat några inlägg med bilder på snickarmiljöer. Här följer några ytterligare bilder och något om den ”tyska hyvelbänken”.

Den svenske konstnären Elias Martin, var son till Olof Martin och Ulrika Haupt i Stockholm.  Martins far var snickarmästare och modern Ulrika Haupt var syster till finsnickaren Georg Haupt. Martin var under en tid lärling i faderns verkstad innan han påbörjade sin yrkesutbildning hos ämbetsmålaren Friedrich Carl Schultz. Närheten till snickarmiljöer och kunskaper i snickeri gav Martin möjlighet att på ett uppmärksamt sätt detaljrikt avbilda snickarverkstäder. I en bild har Martin avbildat en snickare framför en hyvelbänk. På ett kopparstick, också det av Martin, från Georg Haupts verkstad är en hyvelbänk synlig i bakgrunden. Båda bänkarna förefaller ha liknande öppna framtänger. Eftersom både Martin och Haupt var verksamma i Paris och London under delar av sina yrkesliv går det inte att utesluta att bilderna tillkommit under Martins vistelse i städerna.

Georg Haupt var en svensk möbelsnickare vars möbelproduktion mellan 1770 och 1784 påverkade de inhemska stilidealen vars epok benämns som den Gustavianska.

Elias-Martin-1
Av Elias Martin
Elias martin 2
Av Elias Martin
Georg-Haupt
Sekretär tillverkad av George Haupt. Ur Andrén, Möbelstilarna.

I en bild från Gustav Johanssons verkstad i Lindome syns en bänk med liknande framtång som på Martins bilder. I Lindome startade under 1700-talet en omfattande tillverkning av möbler för avsalu i Göteborg. Förutom möbler tillverkades byggnadsdetaljer och inredningssnickerier som spegeldörrar, bröstpaneler, fönsterkarmar, fönsterbågar, golv och innertak.

1992_0390-Hyvelbänk-Halland
Bänk i Gustav Johanssons verkstad. Foto: Mölndals museum

Roubo konstaterade att möbelsnickaren, som också arbetar med små arbetsstycken behöver en bänk som är mer anpassad för detta, än den som vanligen används av snickare. Enligt Roubo arbetade det många tyska snickare i Paris och det var dom som konstruerade en bänk som var lämplig för detta, den sk. Tyska hyvelbänken. Det som är utmärkande för den tyska bänken är att den har en baktång och en rad bänkhakar att spänna fast arbetsstycken mellan. I Ruobos version har den också två framtänger, där den högra ser ut att vara flyttbar i sidled.

Tysk-hyvelbänk-Ruobo
Tysk hyvelbänk. Ur Ruobo (1769)

Från ungefär samma tid, 1760-talets början, är en de äldsta äldsta avbildningarna av en tysk bänk med fram och baktång som vi känner som en ”vanlig” hyvelbänk. Illustrationen ingår i uppslagsverket Werkstäte der heutigen Künste av J.S. Halle.

Tysk-hyvelbänk3
Tysk hyvelbänk. Ur J.S. Halle (1761-1779)
Tysk-hyvelbänk-2
Ur J.S. Halle (1761-1779)

Källmaterial

Andrén, Erik (1981). Möbelstilarna

Halle, J.S. (1761-1779). Werkstäte der heutigen Künste

Hoppe, Ragnar (1933). Målaren Elias Martin.

Martinus, Birgitta (2012). Stolar från Lindome

Ruobo, M, (1769). Descriptions des arts et Metiers du Menuosier

 

 

 

Hyvelbänk i Tuna Kungsgård

Hyvelbänk i Tuna Kungsgård
Hyvelbänk i Tuna Kungsgård. Längd 215 cm, bredd exkl. framtång 45 cm. Skivan är 23 cm bred och 5 cm tjock. Höjd 79 cm. Foto: Tomas Karlsson

Genom ett tips av Mattias Hallgren fick jag veta att det fanns en bänk av ålderdomlig modell i Tuna Kungsgård. Vid ett besök kunde jag konstatera att det fans spår av en cirkelsågsklinga på undersidan av skivan.  Någon har tillverkat bänken när det blivit möjligt att såga med en cirkelsåg. Enligt industrihistoriken Beng Spade bör klingsågning med timmertagande sågklingor införts i Sverige omkring 1880. Från mitten  av 1800-talet fanns det cirkelsågar på de mekaniska snickerifabrikerna som etablerades vid tiden.

IMG_0117
Cirkelsågsspår på skivans undersida. Foto: Tomas Karlsson
IMG_0126
Bänklåda av spontat virke. Bakbenen har vinklats för att göra bänken stabil.          Foto: Tomas Karlsson
IMG_0123
Mellan frambenen sitter en slå och utanpå den en bräda som kan tjäna som stöd när breda arbetsstycken fästes i framtången. Foto: Tomas Karlsson
IMG_0102
Hyvelhake. Foto: Tomas Karlsson

Det här är den första bänken som vi hittat med en intakt hyvelhake i Sverige. Vi vet inte säkert hur gammal bänken är. Den kanske är som tidigast ungefär från mitten av 1800-taalet, men den kan också vara nyare. Det intressanta är att snickaren har tillverkat en bänk för att arbeta i en tradition där arbetstyckena stöds mot en hyvelhake vid hyvlingen och att bänken inte kan betraktas som särskilt gammal, åtminstone I ett snickerihistoriskt perspektiv.

IMG_0137
Hyvelhaken från undersidan.                  Foto: Tomas Karlsson

 

Byggnadssnickarens bänk

Börje Karlsson har skickat mig uppgifter om några hyvelbänkar, b.la. den här bänken som är hoppfällbar.  Bänken användes av byggnadssnickare vid beslagning och inhyvling av fönsterbågar. Bänken användes även vid och arbete med platsbyggda köksinredningar.

IMG_0467
Byggnadssnickarens portabla bänk. Skiss: Börje Karlsson.
IMG_0468
Bänken är 80 cm hög och skivan 20 cm bred. I framtången kan ett arbetstycke kilas fast på bänkens sida eller uppe på skivan. Skiss: Börje Karlsson

Bänken  tillverkades av snickarna, men det fanns också bänkar med samma funktion att köpa från hyvelbänkstillverkare. I en katalog beskrivs bänken så här: ” Som vi nämnde i förra avdelningen är byggnadssnickare synnerligen rörlig och byter arbetsplats ofta. Därför kan man säga att han bär sin verkstad på ryggen. Numer finns det en för en byggnadssnickare speciellt konstruerad, hopfällbar hyvelbänk. Skivan som är 10 cm tjock, är försedd med plattgängade stålskruvar i såväl fram som baktång. (…) För att möjliggöra hyvling av långa, smala stycken är framtången öppen i hela sin längd. Bänkfoten är på framsidan försedd med urstansade järnskenor för flyttbar bom i 10m olika höjdlägen. Dessa tjänar som stöd vid handhyvling av dörrar, fönsterbågar, luckor o. dyl. För att bevara skivan från att kasta sig, då den blir utsatt för väta, bör man ibland ingnida den med kokt linolja”.

image
Byggnadsnickarens hyvelbänk från en hyvelbänkstillverkare.

Börje berättar om hur bänken flyttades mellan byggena: “Det kom en hopfällbar bänk som man kunde få med sig till nästa bygge genom att fälla in benen, sätta fast bommen i framtången och ställa bänken på kant på cykeltrampan och leda till nästa bygge om det inte var för långt”.

Hyvelbänk från ett föremålsmagasin

Aspengrens-hyvelbänk
Hyvelbänk. Foto: Olof Appelgren

Den här bänken är ca 2,6 m lång. Höjden är ca 71 cm, alltså en låg bänk, till och med lägre än bänken från Vasaskeppet. Skivan är 30 cm bred och 7,1 cm tjock, tillverkad i ett lövträ. I katalogkortet anges det att bänken ska ha tillhört en byggnadssnickare.

baktång3
Baktång. Foto: Olof Appelgren
Baktång-underifrån
Baktångens undersida. Foto: Olof Appelgren

Baktången har en konstruktion som jag aldrig sett tidigare. Den hänger på två “gejdrar” som är infällda i bänkskivan. Bänkhaken sitter i framkanten av tången, närmast skivan. Greppvidden kunde ha förlängts ytterligare om det varit hål även längre bak på baktången, vid sidan av skruven. Men det har snickaren som arbetat vid bänken inte haft behov för.

bänkhakeasp
Bänkhake. Foto: Olof Appelgren
framtång asp
Framtång. Foto: Olof Appelgren

Det är svårt att fastslå bänkens ålder. Jag såg bänken för ca 10 år sedan och har nu bara bilder att titta på. Men framtången förefaller var av en ålderdomlig konstruktion.

 

 

Hyvelbänk på Örnanäs gård i Skåne

Hyvelbänken står i ett uthus på gården Örnanäs. Gården som nu är ett kulturreservat användes som fallstudie i Gunnar Almeviks avhandling Byggnaden som kunskapskälla (2012).

örnanäs-ritning
Örnanäs gård. Uppmätningsritning av Gunnar Almevik.
örnanäsbänk
Hyvelbänk på Örnanäs gård. Foto : Nils-Eric Anderson.

 

Örnanäs-2
Uppmätningsskiss utförd av Nils-Eric Andersson.

Bänken som är 70 cm hög har en annorlunda konstruktion med det som ser ut att vara ett stöd för fötterna. Avsikten med stödet är förmodligen att underlätta att sitta grensle på bänken och arbeta. Skivan är 25 cm bred och 8 cm tjock. Det är svårt att säga vad bänken använts till, men min uppfattning är att den använts vid ett monotont arbete. Ett arbete där en stor mängd lika föremål bearbetats på något sätt.

Litteratur

Almevik, Gunnar (2012).  Byggnaden som kunskapskälla [Elektronisk resurs] . Diss. Göteborg : Göteborgs universitet, 2012

Tillgänglig på Internet: http://hdl.handle.net/2077/28072

 

Snickarverkstad i Stockholm 1939

Bilden är tagen 1939 i en snickarverkstad i Stockholm, företaget hette AB Sleipner. Verkstaden låg på Thulegatan 40-44 i Vasastaden i centrala Stockholm. Intrycket är att det är en ålderdomlig verkstad som i sin utrustning har mycket gemensamt med de verkstäder som Roald tidigare visat bilder från i tidigare inlägg på bloggen. Vid den här tiden hade mekaniska snickerifabriker, fabriker med maskinell utrustning, funnits i Stockholm åtminstone sedan 1860-talet. Nästan 80 år senare står denna snickare vid hyvelbänken och hyvlar med handhyvel. Han har lagt ett, kanske färdigt, stycke i bänklådan och arbetar på ytterligare ett. Tittar vi runt i bilden finns det b.la. tvingar och knektar av trä, fyra spännsågar, flera hyvlar vars stål förmodligen är slipade i en form för olika ändamål, bandknivar, strykmått, borrsvängar, passare och krumcirklar. Intill bänken står en huggkubbe, så någonstans utanför bild finns säkert en eller fler yxor.

Det som b.la. skiljer från äldre verkstäder än den här, är den “Katalog över hyvlade trävaror” som  hängts upp på väggen ovanför hyvelbänken. Innehållet i katalogerna var den tidens standardvaror som fönster, dörrar lister m.m. Produkter som verkstaden köpte in i stället för att tillverka själv.

Verkstad i Stockholm. Foto: Stockholms Stadsmuseum
Verkstad i Stockholm. Foto: Stockholms Stadsmuseum

Nu vet vi inte om det i den här verkstaden fanns maskiner, men det är troligt att det åtminstone fanns någon uppsättning. Även om en liten verkstad hade maskiner så var det inte ovanligt att man vid större arbeten, en bra bit in på 1900-talet sände iväg material för det grövre arbetet till verkstäder som var bättre utrustade med maskiner. Snickaren Ove Malm har berättat att när han under sin lärlingstid arbetade i en verkstad i Lund brukade de, trots att det fanns bandsåg, rikt- och planhyvel, låta ett större snickeri göra en del av arbetet.

Källor

Rehnberg, Mats (1961). Snickarminnen.

Åberg, Helena (2003).  Att snickra en byrå med delvis förindistruella metoder.

Hyvelbänkar i ett hantverksmuseum i Roskilde

För en tid sedan var jag i Roskilde. Av en händelse upptäckte jag att det finns ett hantverksmuseum med en samling med inriktning mot trähantverk där. B.la. finns det verktyg för timmermansarbete, snickeri, tunnbinderi och träskomakeri. Föremålen är insamlade av Børge Dahl under hans tid som tømmerhandlare.

I museet fans det några hyvelbänkar. Två av bänkarna var av den vanliga sorten med fram- och baktång och en bänkskiva med bänklåda. Bänkarna hade ett hål för en stämhake.

I tidigare inlägg har jag använt benämningarna bänkhållare, “fans tumme” och stämhake. Även om jag inte har några säkrare belägg än att ordet stämhake förekommer i flera inventarielistor i bouppteckningar för Snickarmästare på 1700- och 1800 talen, kommer jag tills vidare använda benämningen stämhake.

Tyvärr är bilderna oskarpa. Ljusförhållandena var inte tillräckligt bra för att fotografera med en ipad.

roskilde4
Hyvelbänk i Roskilde hantverksmuseum. Foto: Tomas Karlsson
roskilde3
Hyvelbänk i Roskilde hantverksmuseum. Foto: Tomas Karlsson

 

 

Bänken i Stigtomta

Nu är bänken som  jag tillverkar hemma i Stigtomta så gott som klar. Den är tillverkad med den bänk som hittades i samband med Vasaskeppets bärgning som förlaga. Bänken användes, enligt forskningschefen Fred Hocker på Vasamuseet, vid inredningsarbeten i  skeppet. “Vasabänken” är från första delen av 1600-talet, tillverkad före 1628 då skeppet sjönk. Det återstår en  sista finjustering  med att rikta upp bänkskivan. Sedan ekplankan till skivan kommit in i verkstaden har den slagit sig. När jag tog in den i december 2014 var fuktkvoten 15% på ytan och förmodligen högre inne i plankan. Nu har fuktkvoten sjunkit till 13 % på ytan och fuktkvoten inne i skivan är antagligen högre än 15%. Fram till idag har jag förvarat bänken i ett rum som hålls frostfritt under den kalla årstiden. Temperaturen överstiger sällan sex plusgrader. Bänkverkstad dit jag flyttat bänken  värms upp till ca 13 grader under den kalla årstiden. Under sommaren blir det periodvis varmare, men den relativa fuktigheten är hög. Det betyder att uttorkningen av materialet blir skonsamt både nu under sommartid och även under den tid när jag värmer upp verkstaden. Jag bedömer det därmed som att skivan inte kommer slå sig så mycket mer. Hur den fortsatta torkningen kommer att fortskrida och påverka skivan kan jag inte med säkerhet bedöma nu,  det får framtiden utvisa.

Nästa steg blir att prova bänken i. Vad jag ska börja med att tillverka har jag ännu inte bestämt, men inna dess ska jag prova olika sätt att sätta fast arbetsstycken vid sågning och hyvling.

Färdig-bänk-1
Bänken på sin plats i verkstaden. Jag kommer att ordna om verktygsförvaringen så att den anpassas till arbetet på bänken. Foto: Tomas Karlsson
färdig-bänk-3
I det översta hålet passar det med ett ca 4″ brett arbetsstycke uppsatt på högkant. Foto: Tomas Karlsson
färdig-bänk2
“Hyvelhake” smidd av Mattias Helje. Foto: Tomas Karlsson

 

“Framtång”

I en av bänkens ändar finns det hål efter spikar och tryckmärken efter något som spikats fast på sidan. Det har med all säkerhet varit ett stopp för ämnen som satts upp i bänken med hjälp av bänkhållare i benen och i det flyttbara stödet. Stoppet som sitter i bänken nu är rekonstruerat.

_P7C8000
Rekonstruerat stopp i Vasabänken. Foto: Roald Renmælmo

Vi har två exempel på bänkar med  stopp på sidan av bänken. En bänk är från Siljansnäs i Sverige och den andra från Bardu i Norge. Ingen av de två bänkarna har något mer hjälpmedel för fastspänning av arbetsstycken på sidan. Roald har lagt in två exempel på “bordkliper”   i inläggget om bänken från Bardu.

Framtång. Foto: Beth Moen
Bänk från Siljansnäs. Foto: Beth Moen
_P7C9895
Bänk från Bardu. Foto: Roald

Jag har hämtat  ytterligare tre exempel från 1700-talslitteraturen.

Diderot-hyvelbänk
Ur: Diderot & D´Alembert (1753 -1765)
Roubo-017
Ur: Roubo (1769)
Ur Roubo.
Ur Roubo. Här är inte bänkhållarna inritade i på benen, men på alla övriga bänkar i boken är dom med.

De två första exemplen har inte ett system med bänkhållare (holdfast) för att spänna fast arbetsstycken på sidan av bänken som exemplen från Didetot & D´Allembert, Roubo och Mikkelsen.

I bänken från Bardu kilas styckena fast i stoppet och det gör eventuellt stycken över en viss tjocklek i bänken från Siljansnäs. Jag uppfattar det som om styckena inte kläms fast i varken ” Diderotbänken” eller “Roubobänkearna”. I Vasabänken, som har bänkhållare på sidan, kan det förmodligen vara tillräckligt med en kloss som är utformad som någon form av stopp utan kilverkan för att kunna bearbeta arbetstyckena. Jag valde att göra två  förslag, ett med kilform som det i bänken från Bardu och ett som är en vinkelrät kloss mot bänkskivans sida utan kilverkan. Senare kommer vi att använda bänkarna, och då får vi ett test på hur de fungerar.

framtång2
Kilverkande stopp. Foto: Tomas Karlsson
framtång1
Stopp utan kilverkan. Foto Tomas Karlsson

Källor

Mikalsen, Ulf (2006). Trebåtbygging.

Roubo (1769). L´art du menusier.

Diderot & D´Allembert (1751). Encyclopedi ou Dictonaire Raisonne des Sciens, des Arts et de metiers.

Borrhål i benen och i det flyttbara stödet

I benen och det flyttbara stödet (sliding deadman) är det ett antal borrhål. Hålen är från 30 mm till 44 mm i diameter. I bänkskivan är det minsta hålet 25 mm. Vi har antagit att det är den ursprungliga storleken på hålen, som vi anser varit avsedda för bänkhållare (hold fast).

Hålens mått är i höjdled är angivna från benens nedre ände. I sidled är måtten på  vänster ben angivna från vänster kant och på höger ben växelvis från vänster och höger kant.
Hålens mått är i höjdled är angivna från benens nedre ände. I sidled är måtten på höger ben angivna från vänster kant och på vänster ben växelvis från vänster och höger kant.

 

Hålen sitter inte i nivå med varandra. Det kan bero på den erosion som skett under tiden som bänken legat i vatten. Hålen behöver inte ha eroderat jämnt. Jag har ritat in benens placering i skivan efter måtten till tappskuldrorna. Eftersom måtten skiljer 8 mm är benen förskjutna i höjdled. Detta påverkar också hålens nivåförhållande mellan de båda benen.
Hålen sitter inte i nivå med varandra. Det kan bero på den erosion som skett under tiden som bänken legat i vatten. Hålen behöver inte ha eroderat jämnt. Jag har ritat in benens placering i skivan efter måtten till tappskuldrorna. Nivåskillnaden mellan hålen i benen är mellan 4 till 23 mm. Fyra av hålen håller sig inom ett spann på 4 – 13 mm.

 

 

 

Jag kommer att i första hand borra fem hål i benen och det flyttbara stödet och placera dem i nivå med varandra. De oregelbundet placerade hålen kan ha borrats när ett behov för ett speciellt arbetsstycke uppkom.
Jag kommer att i första hand borra fem hål i benen och det flyttbara stödet och placera dem i nivå med varandra (hålen är markerade med ringar). De oregelbundet placerade hålen kan ha borrats när ett behov för ett speciellt arbetsstycke uppkom.

 

 

flyttbart-stöd-2
I det flyttbara stödet är det sex hål. Hålen har ingen måttangivelse i uppmätningsprotokollet.

 

 

Stöd5
Flyttbart stöd. Foto: Roald Renmælmo