I skivan på Vasabänken har 13 runda hål borrats. Hålen är från 25 mm – 54 mm. Vi har antagit att hålet på 25 mm är den urprungliga dimensionen och att de övriga hålen har slitits och eroderat. Antalet hål är 13 st, placerade i två rader som förskjutits. 12 av hålen ligger i en jämn linje, ett hål är centrerat i skivan. Avstånden mellan hålen i de två raderna är i genomsnitt 420 mm. 10 av de tolv hålen ligger inom en spridning på 401 mm – 414 mm. På dessa hål är genomsnittsavståndet 408 mm, vilket motsvarar 16 1/2 verktum. Viss förskjutning av hålen kan ha uppstått vid borrningen och den efterföljande förslitningen och eroderingen.
Vi har antagit att hålen varit till för bänkhållare. Två bilder exempel ur två encyklopedier från 1700-talets mitt, mer än 100 år efter att Vasaskeppet sjönk, visar en liknande hålbild som på Vasaskeppsbänken, dvs. hål som är spridda över bänkytan.
Bänkhållaren som ska användas har en diameter på ca 27,5 mm. Bänkhållaren som stått som förebild för de två kopior som smitts har tidigare använts i en bänk med fram- och baktång. Hålen borrades med utgångspunkt från två bilder, en från Roubo (1769) och en från Hallén & Nordendahl (1923), ca 5 mm större än bänkhållarens diameter. Detta gjorde att hållaren lutade något när ett stycke spändes fast.
Som tidigar nämnts kan hålen i originalbänken har borrats med någon typ av skednavare. Jag provade att borra hål i ek med en konisk spiralnavare och en spiralnavare. Jag fick problem med den koniska navaren. Det var svårt att få den att «ta» och när jag väl lyckades komma ned en bit i stycket blev det så tungt att dra runt i den torra eken, att det kändes som att jag riskerade att bryta sönder navaren. Jag lämnar borrningen med den koniska navaren till fortsatt provning i bänken i Mariestad då Roald, som har mer erfarenhet av att använda koniska spiralnavare, är med.
Originalskivan är 3302 mm lång och 365 mm i vänster ände respektive 323 mm i höger ände. Hålen på Stigtomtabänken, som är jämnbred, 365 mm, mäts in med måtten från uppmätningsprotokollet. Istället för att borra hålen ca 5 mm större än hållaren väljer jag att borra dem ca 1 mm större.
Källor
Diderot, Denis & Alembert, Jean le Rond d» (red.) (1778-1781). Encyclopédie, ou Dictionnaire raisonné des sciences, des arts et des métiers.
Hallén & Nordendahl (1923). Träslöjd.
Hocker, Fred (2012). Uppmätningsskiss.
Roubo (1769). L’art du menuisier: avec figures en taille-douce es sciences, des arts et des métiers.
Høvelbenk 
Eg har prøvekjørt killingfoten (stämhake) frå Mattias i eit hol som er 1 mm større enn stammen. Det fungerer bra.
Avstanden på knapt 16″ (40 cm) mellom hola på benken kan kanskje tolkast som ein indikasjon på lengda på haken på killingfoten? Med ei lengde (og rekkevidde) på 8″ så vil ein kunne nå over det meste av benken frå dei hola du har bora. Det kan vere nyttig ettersom vi ikkje har anna informasjon om killingføtene som har vore brukt på benken, enn diameter på hola og også avstanden mellom hola. Ut frå dette kan vi vurdere ulike killingføter for å sjå korleis dei passar?
Har du tenkt noko kring det holet som står nær midten? Er det meint for fotsaging av emne i forlenging av benken?
Lost Art Press sin blogg har ein post som tar opp problematikken kring plassering av hol for killingfot:
http://blog.lostartpress.com/2013/08/14/holdfast-hole-theory-or-im-an-8-hole/
När det gäller hålet i bakkanten funderade jag också på liknande sätt. Vi får pröva det senare när bänkarna används.