Delarna till underredet är färdighyvlade och klara att sättas samman med skivan som fortfarande är ohyvlad. Frågan är vilken arbetsgång som snickaren som någon gång före 1628 tillverkade bänken valde när den tillverkades. Var skivan och benen dimensionerade, vilket innebar att alla sidor hyvlades eller valdes ett annat sätt? På alla fyra tapphålen är måttet till hålets insida 85 mm. Bredden på hålen är 53 mm och längden vid frambenen 137 mm och bakbenen 155 mm, enligt uppmätningsskissen. Måtten är förvånansvärt och exakta med tanke på att de legat under vatten i flera hundra år och därefter bärgats, besprutats med Peg och vatten under 17 år och därefter torkat.
Bänkens mått. De streckade delarna till underredet är ännu ej hyvlade. Skivans tjocklek varierar från 64 mm till 52 mm. Vad som är slitage efter användning, errodering eller vilket det ursprungliga måttet var är naturligtvis svårt att veta. Det sågade ämnet till skivan är 75 mm tjockt. Efter uppmätningsskiss av Fred Hocker.Tapphålens mått. Måttet vid asterisk är tapphålets placering i förhållande till skivans ände. Efter uppmätningsritning av Fred Hocker.
Skivan
Skivans ovansida grovriktas genom att jag vägar av i båda ändar och på mitten. Foto: Tomas KarlssonKanterna hyvlades i vinkel. Vinkeln mättes vid ändarna och på mitten. Därefter riktades också undersidan. Påmärkningen för tapphålen gjordes med inre ritsen 85 mm från skivans kant. Foto: Tomas Karlsson
Tapphålen höggs med lockbettel. Två hål höggs utmed hålets sidor och därefter rensades materialet mellan hålen bort med stämjärn. Foto: Tomas Karlsson
Ein tanke på “Sammansättning av underrede och skiva”
Sjølv om du ikkje skriv det i klartekst så kjem det fram av dei nøyaktige måla på tapphola at dei truleg har vore merka opp ved hjelp av ripmot med faste mål på 85 og 53 mm. Det skulle vel også tyde på at same ripmot mål var brukt også for å merke opp tappane på frambeina? Det er vel verre med bakbeina som går skrått inn i tappholet, dei blir det vel verre å merke med same mål på ripmoten?
Målet på 53 mm er veldig nær 2″. Kva tommar som var brukt i samband med snikring av denne høvelbenken er det ikkje lett å vite, men om vi går ut frå at snikkaren brukte mål som går opp med heile tommar eller vanleg brøkinndeling av tommar kan vi samanlikne måla med ulike eldre tommar for å finne om det passar med måla. Det finnast fleire tommestokkar i gjenstandsmaterialet frå Vasaskipet. Nokre av desse har 12″ på ein fot og nokre har 11″ på ein fot. Å dele ein fot inn i 11″ var vanleg i Amsterdam,(http://en.wikipedia.org/wiki/Dutch_units_of_measurement) og der var ein tomme 25,74 mm. Då blir 2″ 51,5 mm. Det finnast andre eldre tommar frå Holland, då var gjerne foten delt inn i 12″. Det er tommar på både 2,61 cm og 2,7 cm. (http://nl.wikipedia.org/wiki/Duim_(lengtemaat)) Tommestokkane frå skipet er ikkje særleg konsistente i måla, ein av dei har tommar som er ganske nær 26 mm og er inndelt i 11″, altså noko større enn 25,74 mm. (http://www.vasamuseet.se/sv/Samlingar/Sok/?q=tumstockar)
Den sjællandske alen (24″= 63,256 cm) som ble innført i Danmark-Norge kring 1541 hadde tommar som var 2,64 cm. (http://no.wikipedia.org/wiki/Sjællandsk_alen) To slike tommar blir 52,8 mm og er ganske nær 53 mm som er tappmålet på høvelbenken. Så vidt eg har klart å finne ut vart det innført ein riksstandard for den svenske alen i 1605, denne «Stockholmsalnen» tok utgangspunkt i Rydaholmsalnen som var 0,5934 meter. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Aln) Det gir ein tomme som er bare 2,4625 cm og går dårleg opp med tappmålet på 53 mm?
Kan vi prøve oss på ei tolking av at tappmålet kan tyde på at høvelbenken ikkje er laga av ein snikkar som brukte tommestokk som fulgte den svenske riksstandard på 1600-talet? Då har eg ikkje tatt høgde for at høvelbenken kan ha endra form systematisk som følgje av åra under vatn og konserveringa etter den ble tatt opp. Om vi ser på det andre målet, avstand frå kanten, så blir det 32 mm (85 – 53 = 32 mm). Det stemmer ganske bra med 5/4″ som er eit vanleg mål brukt av snikkarar. Det går ikkje så godt opp med ein tomme på 26,4 mm eller meir. Om målet har vore nøyaktig 5/4″ så har tommen vore 25,6 mm. (5/4 av 32 mm). Det underbygger teorien om at snikkaren har brukt ein tomme som var større enn «svensk standard», men nøyaktige mål på tommen veit vi ikkje.
Det var elles artig å sjå korleis du tappar ut tapphola med lokkbeitel først og så stikk ut veden mellom med eit breiare stemjarn. Eg reknar med at det er den harde eika som gjer at du går for denne metoden? Du sparar nok kroppen ved å gjere det på den måten? Kor effektivt synast du det var?
Høvelbenk 
Sjølv om du ikkje skriv det i klartekst så kjem det fram av dei nøyaktige måla på tapphola at dei truleg har vore merka opp ved hjelp av ripmot med faste mål på 85 og 53 mm. Det skulle vel også tyde på at same ripmot mål var brukt også for å merke opp tappane på frambeina? Det er vel verre med bakbeina som går skrått inn i tappholet, dei blir det vel verre å merke med same mål på ripmoten?
Målet på 53 mm er veldig nær 2″. Kva tommar som var brukt i samband med snikring av denne høvelbenken er det ikkje lett å vite, men om vi går ut frå at snikkaren brukte mål som går opp med heile tommar eller vanleg brøkinndeling av tommar kan vi samanlikne måla med ulike eldre tommar for å finne om det passar med måla. Det finnast fleire tommestokkar i gjenstandsmaterialet frå Vasaskipet. Nokre av desse har 12″ på ein fot og nokre har 11″ på ein fot. Å dele ein fot inn i 11″ var vanleg i Amsterdam,(http://en.wikipedia.org/wiki/Dutch_units_of_measurement) og der var ein tomme 25,74 mm. Då blir 2″ 51,5 mm. Det finnast andre eldre tommar frå Holland, då var gjerne foten delt inn i 12″. Det er tommar på både 2,61 cm og 2,7 cm. (http://nl.wikipedia.org/wiki/Duim_(lengtemaat)) Tommestokkane frå skipet er ikkje særleg konsistente i måla, ein av dei har tommar som er ganske nær 26 mm og er inndelt i 11″, altså noko større enn 25,74 mm. (http://www.vasamuseet.se/sv/Samlingar/Sok/?q=tumstockar)
Den sjællandske alen (24″= 63,256 cm) som ble innført i Danmark-Norge kring 1541 hadde tommar som var 2,64 cm. (http://no.wikipedia.org/wiki/Sjællandsk_alen) To slike tommar blir 52,8 mm og er ganske nær 53 mm som er tappmålet på høvelbenken. Så vidt eg har klart å finne ut vart det innført ein riksstandard for den svenske alen i 1605, denne «Stockholmsalnen» tok utgangspunkt i Rydaholmsalnen som var 0,5934 meter. (http://sv.wikipedia.org/wiki/Aln) Det gir ein tomme som er bare 2,4625 cm og går dårleg opp med tappmålet på 53 mm?
Kan vi prøve oss på ei tolking av at tappmålet kan tyde på at høvelbenken ikkje er laga av ein snikkar som brukte tommestokk som fulgte den svenske riksstandard på 1600-talet? Då har eg ikkje tatt høgde for at høvelbenken kan ha endra form systematisk som følgje av åra under vatn og konserveringa etter den ble tatt opp. Om vi ser på det andre målet, avstand frå kanten, så blir det 32 mm (85 – 53 = 32 mm). Det stemmer ganske bra med 5/4″ som er eit vanleg mål brukt av snikkarar. Det går ikkje så godt opp med ein tomme på 26,4 mm eller meir. Om målet har vore nøyaktig 5/4″ så har tommen vore 25,6 mm. (5/4 av 32 mm). Det underbygger teorien om at snikkaren har brukt ein tomme som var større enn «svensk standard», men nøyaktige mål på tommen veit vi ikkje.
Det var elles artig å sjå korleis du tappar ut tapphola med lokkbeitel først og så stikk ut veden mellom med eit breiare stemjarn. Eg reknar med at det er den harde eika som gjer at du går for denne metoden? Du sparar nok kroppen ved å gjere det på den måten? Kor effektivt synast du det var?