Underredet består av två framben, två bakben, en underslå och en övre slå eller styrlist för det skjutbara stödet som ska sitta mellan underslå och den övre styrlisten. Höger bakben och den övre styrlisten saknades när skeppet bärgades.
Måtten på delarna varierar. Enligt Fred Hocker på Vasamuseet som utfört dokumentationsskissen på bänken är alla ytor erroderade utom runt spikhålen. Frambenens bredd ligger mellan 151-155 mm. Höger ben är 75 mm tjockt upp till och 82 mm ned till. Vänster ben 73 mm och 85 mm. Av bakbenen är vänster original, måtten är: bredd 120 mm och tjocklek 81-82 mm.
Med tanke på att bänken har befunnit sig under vatten sedan 1628 är inte måttskillnaderna stora. Frågan återstår vilka de ursprungliga måtten var och om alla ytor var hyvlade?
Till underredet hör också en nedre längsgående slå som är intappad i de främre benen. Enligt uppmätningsprotokollet är längden 2480 och tjockleken 80 mm, men bredmåttet är inte angivet. Vid vårt besök på Vasamuseet tog Roald ett antal bilder. På en av bilderna uppfattar jag det som att tappen är gjord i hela styckets bredd. På uppmätningsskissen är tapphålet 113 mm brett i båda benen. Underslån bör vara 2480 x 113 x 80 mm.
Hocker, Fred 2012. Uppmätningsskiss.
Høvelbenk 
Det ser trivelig ut å høvle med den nye høvelen av bjørk. Fungerer den godt på den tørre eika?
Som du skriv er det spørsmål om emna opphavleg har vore høvla på alle sider? Eit alternativ er å (rett)høvle ei flate og ein kant og gjere all merking ut frå desse? For dei fremre føtene sin del vil det vere naturleg at dei er høvla på den sida som vender fram. Samtidig ligger tappen, som går opp i benkeplata, heilt i bakre kant. Då er det også naturleg at foten er dimensjonert i det partiet for å få kontroll på måla på tappen. Det kan vere grunnen til at begge føtene er tynnare i øvre ende, den sida som har tappen? Det gjer det lettare å merke opp slissen for tappen i benkeplata. Det at føtene er tjukkare nede kan tolkast som at dei ikkje har brydd seg med å dimensjonere den delen? Fellingane av tverrslå og strekkfisk kan gjerast i høve til retthøvla side og kant. Det bør gå fint å gjere det utan at emna til føtene er heilt dimensjonert og vinkla.
Korleis snikkaren tenkte tidleg på 1600-talet er det ikkje så lett å vite? Det kan vere at dei retta flate og kant på foten og merka opp tappen frå desse referanseflatene. Den uregelmessige forma på tappen kan så overførast til slissen? Slikt er ikkje unaturleg å gjere for ein tømrar i samband med tømring av stavkonstruksjonar. Slik merking er noko av det vår kollega Ulrik Hjort Lassen har fokusert på i sitt PhD prosjekt.
http://www.science.gu.se/english/research/portraits/ulrik-hjort-lassen/
Vi kan ikkje utelukke at forskjellen i dimensjon oppe og nede på føtene er ein konsekvens av erosjon på havbotnen. Høvelbenken har stått ganske langt opp i skipet. Då er det mogleg at nedre del av høvelbenken har vore dekt med slam i større grad/lengre tidsrom enn dei øvre delane. Då vert konsekvensen at erosjonen har tatt hardare på benkeplata og dei øvre delane av føtene, medan dei nedste delane har vore skåna for dei hardaste påkjenningane.
Även jag tycker det ser trevligt ut att hyvla med den nytillverkade hyveln – och proffsigt!
Fotona du och Roald tagit är mycket illustrativa och fina.
Nina Nilsson